Intet nytt på flyttfronten

Jag känner att jag börjar bli lite tjatig, men just nu så är dagarna ganska lika. Och det är faktiskt en väldigt spännande period för mej, för oss, att bygga upp ett liv tillsammans här i nya huset.

Det är så härligt att jag och Älskling är så lika, men ändå olika... vi kompletterar varandra, vi kommunicerar utan ord. Inte en gång har vi varit ovänner och de få saker som vi vill göra på olika sätt hittar vi alltid en tredje lösning på tillsammans. <3

Idag har barnen gjort sin andra dag på nya skolan och alla verkar trivas som fisken i vattnet. William hade till och med en kompis med hem från skolan idag!

Dessutom hittar nu barnen till och från skolan själva, åtminstone Jesper och William.

Tänk, jag förvånas över hur få barn som faktiskt GÅR till skolan nu för tiden. Vi har 1,2 km till skolan och jag räknar inte med att köra barnen i onödan. Varenda morgon och eftermiddag så står det bilar i kö för att lämna av och hämta upp sina barn utanför skolan. Inte konstigt att så många ungar rör så lite på sej...

Jonas och Göran gjorde ytterligare en tur till Hålan idag för att tömma garaget där, själv har jag (förutom att tvätta, följa barn, handla, laga mat, köra diskmaskinen och vikit tvätt) byggt ihop den sista stommen till garderoben, sorterat och röjt i garaget, satt upp hälften av glasdörrarna på hyllorna i vardagsrummet, hjälp de två yngsta att sätta upp tavlor, tömt ett par lådor och nån säck till samt lyckats montera ihop sängen så vi slipper sova på golvet inatt. Det går sakta, men säkert framåt!

Nu sitter jag framför brasan och slappnar av en stund innan det är dags att krypa ner mellan rena lakan. Imorgon ringer klockan sex igen.