Nu har vi hjul igen

Mamman vaknar med ett ryck, sliter fram mobilen och kontrollerar klockan. Strax före fem, skönt tänker Mamman, då kan hon sova i fyrtio minuter till!

"Mamma... mamma... mamma... får ja sätta på tv:n?" Gastar plötsligt dottern i örat sin sovande mor.

"Mmmm..." svarar Mamman lite drömmande, halvt sovande och börjar leta på sänggaveln efter mobilen för att kontrollera tiden.

Hon hittar den, trycker på den. Svart, tvärdöd!

"Jeeespeeer vad är klockan?"

"Nollsjutretton..."

"VAAAAA? Driver du med mej???" Ropar Mamman tillbaka med panik i rösten.

Det gjorde sonen inte! Tyvärr...

Mamman for upp, jagade barnen ur sängarna (samtidigt som hon skuttade runt på ett ben och satte på sej strumporna med tandborsten i munnen och tandkrämslödder sprutande överallt) och hojtade ut order om att de snabbt skulle komma i kläderna.

Sju minuter senare knallade de tre fritidsbarnen iväg mot fritids, rufsiga i håret med oborstade tänder, och Mamman krånglade in Milo i morfars bil för att köra ut honom i djupa skogen. Vid det här laget borde Mamman redan suttit på jobbet och beställt varor.

Efter ett par kilometer kom vi fram till det mastodontstora vägbygget som blockerar vägen totalt. Vem kommer på att man ska bygga om vägar helt och hållet mitt i skogen, mitt i sommaren???

"Mamma, snart kommer vi fram till rödljusen och då måste vi vänta på en bil som visar vägen." Deklarerade Milo glatt och Mamman grymtade till svar och slängde en blick på klockan, konstaterade att hon borde hinna tillbaka till jobbet till kvart i när kollegan börjar i alla fall.

"Mamma, titta, där åkte bilen iväg och nu är det rött igen..." Mamman trummade hårt med fingrarna på ratten, hummade till svar och sen fick de snällt vänta i tio minuter, TIO jävla minuter!!!

Mamman började leta efter mobilen för att ringa kollegan och förklara att hon skulle bli sen, men just ja, mobiljäveln låg ju kvar hemma... död, dödare, dödast!

Tillslut var de framme i djupa skogen och lilleman lämnades snabbt över till älskade mammsen och pappsen, Shannara rusade ut i bilen och åkte tillbaka mot Hålan. Tror ni inte att hon återigen precis missade lotsen och fick stå i ytterligare tio onödiga minuter och vänta!?!

Väl framme på jobbet så visade det sej att kollegan varit tidigare än vanligt på plats, hon hade försökt ringa min mobil, hem till mej, till och med varit hemma hos mej och knackat på innan hon till slut ringde chefen och frågade om han visste var jag blivit av då hon blev lite orolig. Gulligt det i alla fall! 

Helt ärligt så trodde jag inte att dagen idag skulle bli värre än veckans två första dagar då det krånglat med låsta kassasystem, långsamma omstarter, krångliga nattningar av barn, telefonköer i timmar utan att få några svar, oväder och så vidare... Jag hade fel!

Tur att det negativa vägts upp av trevliga "kvällsdejter" med både Goa Grannen A och Grannmamman som flyttat dit bort.

Det allra bästa av allt är ändå att Maxine har flyttat hem till oss idag! Nu har vi bil igen, terapisessionerna på familjens bilturer är efterlängtade! Hela barnaskaran är glada så de studsar runt, ja Mamman också! Dessutom är Mamman ledig resten av veckan nu och det ska bli underbart!!!

Nu är det dags att masa sej ut till spisen, det ska lagas fisk och ris till en hel hög ungar, sex barn och tre tonåringar. Härligt att alla kompisar vill vistas här i vårt knasigt, trånga kaos trots syskon, knäpp morsa och dåligt med privatliv.