"Det är en ORDER!"

Vilken morgon! Alla kom upp i tid, men när det var dags att gå låg vi lite efter i tidsschemat. Alla barnen stod i hallen och kämpade med ytterkläder när Mamman fick se att Åttaåringen såg ledsen och besvärad ut.

"Men, vännen. Hur är det fatt? Mår du illa igen?" undrade Mamman försiktigt.

"Nä, ja har så ont i halsen." fick hon till svar.

"Men älskade, varför sa du inget tidigare?"

"Jag vet ju att du måste till jobbet mamma, så du tjänar pengar åt oss." sa grabben.

Åh, älskade unge! Mamman blev alldeles tårögd. Inte ska en liten grabb behöva bekymra sej om det!

Mamman ringde Pappan och sa att han minsann får vabba och sätta sej i bilen på stört! Det är en order! Sa hon och lade på luren. ;) Sen ringde hon fritids och sa att Sjuåringen kommer bort själv, bäddade ner Åttaåringen framför tv:n och därefter släppte hon av de små på dagis samt rusade till jobbet för att komma dit samtidigt som dagens första transport anlände.

Ungefär var tjugonde minut ringde hon till Åttaåringen på hans mobil. Första gången svarade han glatt, ingen har ju någonsin ringt till honom förr. =D Andra gången förklarade han att det visst gick bra att vara ensam en stund, det var lugnt och skönt och han fyller ju snart nio år förstår väl Mamman. Tredje gången var han mäkta trött på Mamman och bad henne sluta ringa för han försökte ju SOVA! Barnen växer upp alldeles för fort!

Pappan kom efter en timme och sen flöt det på bra både hemma och på jobbet!

Efter jobbet storhandlades det, sen hämtades de små upp och då de stora kommit med bussen så bjöd Pappan på tjockpannkaka. Mums fillibaba och Tack!

Efter en myskväll, som inte blev särskilt sen, ska nu Mamman hoppa i duschen och sen krypa i säng!