"Använd kondom, varje dag föds en ny lärare"

Måndag, ny vecka. Sjuåringen är pigg och glad igen, lite snuvig, men hostan och febern sen i lördags är ett minne blott. Skönt! Tyvärr så verkar Lilleman vara på väg att bli förkyld, snoret började rinna på väg till "dagis".

På väg till alla skolor under morgonen så fick vi en skymt av det blå som finns där ovan allt det grå. Det är nästan så att vi hade börjat undra om blå himmel bara är en myt! ;)

Direkt efter jobbet så var det bara för Mamman och Tonåringen att slänga sej in i en bil och fara mot Lilla Staden där det hölls klassmöte om niornas tröjtryck och klassresa till våren. Tack och lov så var det inte bara jag som tycker att skolans ledning och lärare går till överdrift med sina förbud angående trycken.

Självklart att det inte får förekomma rasistiska budskap eller kränkande texter på tröjorna, men inte ens enkla sexuella anspelningar går ledningen med på. Naturligtvis är det vår uppgift som vuxna att leda ungdomarna och att visa på vad som är rätt eller fel, men om vi tar bort ALLT som är lite förbjudet och spännande så är min personliga åsikt att vi är lite fel ute. Det som är förbjudet lockar och om vi inte kan släppa lite på tyglarna så kommer fler ungdomar att hamna fel tror jag.

Exempel på texter som jag anser är ok (och uppenbarligen övriga föräldrar som deltog på mötet), men skolledningen anser är för grova och kränkande är bland annat:

"Använd kondom, varje dag föds en ny lärare"

"Vi i 9:an har haft SEX terminer tillsammans" där terminer står med pyttetext.

Som vuxna lägger man säkert in vissa värderingar i texterna, men som 15-åring ser man det bara som en rolig grej. Vi får inte glömma bort att de är barn! Och, om jag får fråga, HUR många av oss som nu är tonårsföräldrar hade inte smått galna tryck på våra egna tröjor när vi gick ur nian???

Exakt samma texter fanns att välja då och inte sjutton menade vi att kränka lärarna med den övre texten!? Och för att vara ärlig så tror jag inte heller att lärarna kränktes av det, de tog det med en klackspark (vilket även jag skulle göra som lärare till en hög femtonåringar).

Det verkar dock som om den nuvarande generationen lärare har fastnat och stampar på en fläck. Som om de önskar att färre elever var jobbiga, att det var mer så som det var när vi själva gick i skolan (vi som föddes på 60- och 70-talet), men tyvärr så är den tiden förbi. Då fick man en uppfostran hemma som kompletterades av skolan. Numer verkar föräldrar tro att skolan ska sköta uppfostran medan de själva jobbar arslet av sej för att kunna ge en massa onödiga prylar till sina barn och köpa deras kärlek då de knappt hinner ses. En ond cirkel! Medan lärarna helt och hållet anser att de inte alls har med uppfostran att göra, det är inte deras jobb, de ska ju undervisa. Det känns som om jag arbetar i motvind när jag försöker uppmuntra mina barn till samarbete... Vad hände egentligen med alla som nu är mellan 25 och 45 år? Hur blev en sådan stor del av dessa människor så otroligt egoistiska???

Nu tänker jag avsluta med ett citat från en blogg skriven av en högstadielärare, jag tänker inte lägga ut länken till bloggen här, jag vill inte hänga ut en människa som jag faktiskt anser vara en trevlig person. Däremot tycker jag att läraren borde tänka sej för! När man har sina elever som vänner på facebook kanske man inte ska länka sin blogg där? Och om man väljer att länka bloggen (som handlar om sitt privata liv) så ska man noga tänka sej för vad man skriver! Jag fick sidan visad för mej av lärarens egna elever och gissa hur deras förtroende för läraren är nu? Det här kan slå så fel! Vem ska vi skylla på då? (Tilläggas kan att denna lärare tidigare skrivit om sin ångest inför skolveckorna och klagat över hur jobbigt det är på arbetet.)

"Jag har varit så less på mitt jobb så jag har börjat se mej om efter ett nytt. Jag är lärare ingen ordningsvakt eller psykolog eller kurator eller extramamma. Nej, jag känner verkligen för att börja på ny kula i någon annan verksamhet."

Om man känner så, så borde man kanske inte valt att jobba med tonåringar (utan på universitetet/högskolan/komvux)? Just de tre åren är den mest omvälvande tiden under hela uppväxten och som tonåring behöver man många vuxna som stöttar, i det nätverket ingår man som lärare helt naturligt. Själv skulle jag nästan känna mej hedrad om mina elever anförtrodde sej åt mej och när det sedan gäller alla konflikter så får man inte glömma att eleverna fortfarande är barn. Allt måste inte stötas och blötas och lösas, ibland får man bara vara vuxen och säga att så här är det!