Ikväll har jag och Tonåringen varit på föräldramöte med spanskan inför deras studieresa till Spanien som ska ske i juni 2013. Stämningen i klassrummet där vi samlades var... tryckt... obehaglig.
Just nu hänger resan i en mycket skör tråd. "Våran" spanskalärare ska ha barn den 6:e november och den andra är, efter vissa händelser som jag inte tänker gå in på här, för närvarande inte i tjänst (ofrivilligt) på skolan utan har en vikarie. Dessutom har hela samarbetet mellan dessa lärare brakat samman totalt sen före sommaren (och jag förstår varför, men det går jag inte heller in på).
Under några ansträngda minuter befann sej i alla fall dessa två lärare framme vid tavlan tillsammans där de spelade trevligheterna dem i mellan fick magen att vända sej. Tystnaden var total, alla verkade vänta på att värsta catfighten skulle dra igång, som dottern uttryckte det.
Efter en stund så delades grupperna upp och vi satte igång att diskutera vad som nu ska ske.
Vår grupp kom fram till att läraren (såvida inget inträffar) åker med till Spanien med bebis och man (som nanny ;) ), vi beslutade även att fortsätta samla in pengar och leta efter bästa resealternativet OCH att vår grupp åker själva istället för ihop med den andra gruppen både för att undvika konflikter och för att det helt enkelt är enklare att frakta en mindre grupp människor runt i Barcelona! Nu håller jag tummen för att barnen får komma iväg (samtidigt som jag sörjer att jag inte är en av de föräldrar som får äran att åka med).
Tack älskade mammsen för att du tog barnen ikväll trots så kort varsel. Älskar dej!
Dags för Mamman att krypa ner i sängen och sova (ackompanjerad av Stora Brorsans, som även idag ligger nermysad i soffan, småsnarkningar).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar