Läkaren ringde

Läkaren, som skulle ringa vid lunchtid, ringde halvnio denna morgon (mitt i kaoset med att skicka barnen till skolan). Hela samtalet slutade med att hon återigen skulle skriva ut det antidepressiva medlet Tryptizol (mot kronisk smärta istället för mot depression) samt ett preparat till att äta ihop med det (ibuprofen i någon variant tror jag).

Jag försökte förklara att jag inte känner mej bekväm med de tabletterna eftersom man sover djupt och jag är ensam med sex ungar. Jag sa även att jag vill ju veta VARFÖR jag har ont, inte bara lindra smärtan.

Som sagt, hon skrev ut mer medicin ändå, sa att vi fortfarande får anta att det har med psoriasisen att göra (vilket jag börjar tvivla på) och sen var samtalet slut.

Här sitter jag och vet fortfarande ingenting.

Reumatologen vill inte ta emot mej då de reumatologiska proverna inte är positiva (vad nu det är för prover). Alla prover som tas visar bara att jag är frisk som en jävla nötkärna så varför plågas jag av smärtor dygnet runt???

Smärtorna finns ju inte bara i lederna längre. Förutom smärtorna i handen, armbågen, axeln, bröstbenet, ryggslutet och under ena foten (som känns som inflammationer, vet inte hur jag ska beskriva det annars, inga prover visar på inflammation dock) så har jag nu ont i ena lårmuskeln, höger bröstmuskel, underarmsmuskeln på vänster sida (inte samma sorts smärta så jag vet inte om det hör ihop?). Jag har fått spänningsvärk i nacken och klarar inte av att vrida huvudet till höger för då blixtrar det ner i vänster öga på mej. De ryggbesvär jag har och har haft i flera år känns som en fis i horisonten...

Jag har stickningar och domningar i ena handen ofta och i en fot mer sällan. Kan det höra ihop med resten? Jag är trött hela tiden trots att järnvärdena nu är bra och på morgonen är jag så stel i varenda muskel och har sådan värk i lederna så jag knappt kan resa mej.

Om nu alla prover visar att jag är frisk, vad är det då för jävla fel på mej. Jag orkar inte med den här skiten. Jag vill kunna leka med mina ungar. Jag vill inte vara trött hela tiden, jag vill ha tillbaka mitt tålamod, jag vill inte att barnen ska behöva tassa på tå runt mamma för att vara rädda att stöta till henne så att det gör ont.

Jaja, bara att börja knapra den jäkla medicinen och hoppas att jag slipper alla biverkningar (även om jag inte vill bli beroende av medicinen, inte vill äta en medicin som sen måste trappas ner för att kunna slutas med) och att smärtorna blir mer hanterbara.

Frågan kvarstår ändå. Vad är det för fel på mej???