Ytterligare en skitmorgon!

Så kom söndagen, Mamman vaknade av att Lilleman kissat igenom blöjan (i dubbelsängen). Det var bara att masa sej upp och slita ur sängkläderna. Tur i oturen så hade han legat på Mammans täcke och ett par kuddar så madrasserna klarade sej. Pappan klev upp, gick på toa och la sej igen.

Mamman, som inte skulle gå förrän tio, tyckte att han gott kunde få sova. Hon var till och med så snäll så hon fixade kaffe åt honom och erbjöd honom att hoppa i duschen och kvickna till innan hon gick till jobbet.

Men vad hjälpte det? Pappans huvudvärk ledde till ytterligare en skitmorgon när Mamman äntligen fått honom ur sängen...

"Du måste stå ut trots huvudvärk, vad tror du jag får göra?"
"Inte fan vet jag!"
"Men du pallar ju på jobbet när det blir stressigt så då måste du ju kunna hantera skrikande barn utan att skrika som ett själv?"
"Bra, då vet jag hur jag ska lösa det då! Då går jag, lämnar allt här!!!"
"Men du kan väl inte bara gå på jobbet mitt under en process om du blir sur?"
"Jo! Och om jag inte trivs på ett jobb så kan jag SLUTA!"

Där gick luften ur Mamman...

Mamman har aldrig tvingat hit NÅGON! Mamman har aldrig tvingat Pappan till ansvar... Men om han är här och ska ta hand om barnen så ska det göras!!! =(

Nåväl... Dagen gick, på jobbet var det lika trevligt som alltid. Hemma stod maten på bordet och hemmet var INTE raserat när Mamman kom hem. Kvällen var lugn, neutral...

Mamman lade barnen, pratade med pappan till de stora (tänker på dej vännen) och skrotade runt lite i väntan på datorn. Pappan spelade dator, hoppade i duschen. När barnen somnat var allt som vanligt igen...

Och nu sitter Mamman här och undrar om hon ens ska publicera det hon skrivit... Får dåligt samvete, men min blogg är min plats att få bearbeta livet på... Just nu känner hon sej bara arg, ledsen, uppgiven.

Mamman vet att det inte är roligt för Pappan att vakna upp med huvudvärk varje dag (och önskar att han slapp det av hela sitt hjärta).
Mamman vet att det är jobbigt att ta hand om ungarna när de skriker och bråkar (de kan vara riktiga monster och till och med Mamman har lust att fly fältet ibland, men det kan man ju inte göra).
Mamman vet att hon inte kan kräva av någon att klara av det på samma sätt som hon gör (och det gör hon inte heller).

Men nog kunde hon väl få slippa att bli skriken åt? Slippa att få negativ kritik om hur hon tar hand om barnen (när den inte ens känns befogad)? Nog kan hon väl kräva att Pappan tar hand om barnen en helg, på dagtid, då hon jobbar? (Han tog ju visserligen hand om dem, lagade mat och bytte blöja på Lillen när han bajsat... Det var dock Stora Brorsan som såg till att de fick komma ut i friska luften och leka, göra något annat än sitta framför tv:n å glo.)

Vet ju att Pappan läser det här och jag hoppas att det inte faller i alltför ond jord... Trots allt så är han ju bra att ha... Så länge han får sova och inte behöver ta ansvar för barnen och de är tysta...

Äntligen är helgen slut! I morgon väntar vardagen... Skönt!!!