Vi började med att försova oss, hur nu det kan gå till med sex ungar och två väckarklockor under samma tak. Barnen sprang kors och tvärs med en varsin smörgås i munnen och tröjor som satt på till hälften. Rätt som kom Sjuåringen hoppande förbi på ett ben och försökte använda sin simultankapacitet till max då han förflyttade sej från köket, tuggande på en macka samtidigt som han klädde på sej sina jeans.
Efter att pojkarna kommit iväg till skolan, Stora Brorsan hann både dit, hem och tillbaka igen innan det ringde in (så kan det gå när man har lite för bråttom och råkar glömma pengarna från kakförsäljningen hemma), så stoppades Tonåringen och de två små in i bilen för en snabb transport till Lilla Staden och Tonåringens skola. =) Trots att inga fartgränser överskreds så kom Tonåringen bara fem minuter för sent.
Då Mamman och småttingarna ändå befann sej i Lilla Staden så passade de på att besöka biblioteket för att se om de kunde hitta del två i serien om Tam och drakriddarna.
Och tänk, trekvart senare så lämnade de biblioteket med boken "Tams svåra prov". Vilken lycka!
Utanför biblioteket hängde tomten och spanade in genom ett fönster. Detta ställde till ett stort huvudbry för den lilla söta Fyraåringen. "Mamma, tomten ska ju vara genomskinlig ju så inte barna ser han när han smyger för att titta vilka som bråkar." Efter en timme så hade hon grubblat färdigt och lösningen var glasklar! "Mamma, det är ju en stel tomterobot såklart... Som tomten satt en kamera i som filmar alla barn på bibliblioteket! Sådeså!"
Efter biblioteksbesöket så var småbarnen hemskt rastlösa så innan Mamman åkte mot hemmets lugna vrå stannade hon till en stund i parkområdet runt det gamla vattentornet så de små benen fick rusa sej trötta uppför backen och nerför backen i duggregnet som alltjämt föll.
Väl hemma i hålan blev det ett besök i affären där det storhandlades (nio fulla kassar fick Mamman kånka upp för trapporna), därefter följde uppackning av varor, bäddning, diskning, badrumsstädning, mattskakning, blomvattning, dammsugning och plock av tusen smågrejor innan två stycken sjuåringar och lika många sexåringar (Goa K:s barn var med hit) stod i hallen och slet av sej väskor och ytterkläder. Döm om Mammans förvåning då samtliga barn hängde upp sina jackor, ställde undan sina väskor och satte skorna på skohyllan! =)
Dagens stora händelse - Pepparkaksbak!
Ett glatt gäng med ungar bakade, knådade och tryckte ut figurer ackompanjerat av sin egen sång. Staffan var en stalledräng och en sång om tomtar på loftet som får en släng av sleven om de sitter stilla sjöngs om och om igen. ;)
När pepparkakorna var klara var det bara för Mamman att leta reda på det minimala köket igen för att börja laga mat!
Strax efter att solen önskat alla en god natt kom Goa K och hämtade sina små juveler och strax därefter var det dags för Mamman och fem barn att käka mat.
Efter matintag var det bara för Mamman att ställa sej i diskbaljan igen och därefter satte hon fart på de fyra yngsta änglarna och med gemensamma krafter så hann deras rum bli färdigstädat precis innan Pappan stod utanför dörren.
En bra dag blev precis ännu bättre då Mamman fick sin julklapp en månad för tidigt! =)
Tack tack tack så jättemycket. ÄNTLIGEN slipper Mamman sin stenåldersmobil som startar om sej själv i genomsnitt tjugo gånger per dygn!
Knappt hann mamman säga tack innan det var dags att återvända till Lilla Staden och hämta hem Tonåringen efter träningen. Under tiden passade Pappan på att fredaxmysa med övriga barn.
Väl hemma blev det macka och sedan hann Mamman läsa hela fyra kapitel i den nylånade boken, lätt övertalad av pojkarna som ville höra "bara eeeett kapitel till, snäääällaaaa Maaammaaa". Drakriddarna är riktigt bra böcker! ;) Dessutom somnade alla fyra barnen utan minsta knorr efter avklarad läsning!
Nu sitter Mamman här och slappnar av med ett glas vin, klockan börjar bli mycket och snart är det dags för sängen!
Ha en UNDERBAR helg alla!
Hej jag heter Joanna och är 23 år och när jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppenhjärtar om livet med diagnosen för att samhället ska få mer insikt och förståelde för hur det är att leva med Aspergers syndrom och att alla är lika värda trots bakgrund:)
SvaraRaderaSå besök gärna min blogg:) kram
Ps. glöm inte att anmäla dig till alla roliga tävlingar med super fina priser:)
Och jag bor med i karlstad;)