Dagen började med att få iväg en hel massa ungar till skolan, därefter fick Mamman besked om att Goa K skulle få komma hem från sjukhuset idag, härligt. Mamman satte sen raketfart och lyckades få ordning på de två minsta barnen, diska, bädda, packa undan extramadrassera som Goa K:s bustroll sovit på och städa undan en massa leksaker innan klockan var elva och det var dags att lämna de små på förskolan.
Sen gick promenaden vidare till jobbet där jag fick låna syrrans bil så att jag kunde ta mej till sjukhuset i Stora Staden. Jag kollade två gånger så att allt var med (smärtkompassen och en smärtdagbok som jag fyllt i samt kallelsen, frikortet och plånboken så att jag var säker på att kunna parkera).
Sen gick en nästan timlång färd genom höstSverige...
Väl framme på sjukhuset fanns det bara lediga parkeringar absolut så långt bort man kunde komma från sjukhusets entré. Mamman parkerade och knallade halva vägen mot entrén till den närmaste biljettautomaten där hon informerades om att hon minsann inte kunde parkera med visa eller mastercard. =( Tillbaka till bilen igen, letade reda på en femma i väskan, löste biljett och travade sedan bort till entrén och in till den uttagsautomat som finns därinne, därefter vidare till en växlingsautomat, tillbaka till biljettautomaten, sen till bilen och sedan tillbaka till entrén igen. Dagens motion avklarad, av sej själv liksom! När Mamman sedan kom in på sjukhuset så fick hon lite mer motion då hon skulle anmäla sej i reception B, vilket innebär att man måste gå genom halva sjukhuset ungefär.
Hann precis anmäla mej och knalla bort till smärtcentrum innan jag blev inkallad. Pratade med en läkare, som dessutom gick igenom de papper jag fyllt i och penslade med penslar, stack mej med nålar, rullade iskalla saker på mina ben och testade reflexer (vilka knappt gungerade på vänster ben), i över en timme. Han kom fram till att jag kunde få antidepressivt medel utskrivet och att jag måste röra ännu mer på mej... Eh... Tänkte jag, allt jag vill ha är något som lindrar smärtan om natten, inga jäkla lyckopiller... Jag är redan som en duracellkanin hela dagarna och jag har definitivt inget nedstämt humör, ska jag förvandlas till en urpositiv duracellkanin på uppåttjack då eller??? Så, jag får väl helt enkelt leva med smärtan! =)
Från sjukhuset gick sedan färden direkt till jobbet och när Mamman väl var hemma vid 19,30 trodde hon att hon skulle svälta ihjäl! Fanns ju ingen tid att äta på under hela dagen!!!
Nåväl, Goa K hade hämtat sina gryn här hemma vid sex nu ikväll och de två minsta var klara att lägga när Mamman kom hem, så efter nattningen av dem så slukade Mamman en hel baguette med räksallad i! =) Det var gott det!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar