Halvfem lämnade Mamman och Tonåringen hemmets trygga vrå (de övriga trollungarna hade Pappan kommit för att ta hand om i går kväll) och for bort från Hålan. Knappt hade de lämnat byn bakom sej innan regnet började smattra mot bilens tak. I relativt långsam hastighet tog de vägen över skogen, styrde mot väst och höll utkik efter djur.
För underhållningens skull hade de programmerat GPS:en, en underlig manick som hela tiden tjatade om att färden skulle gå på "hee fertifem".
Då de två kvinnorna, för nog räknas Tonåringen som kvinna numera, närmade sej Göteborg så förundrades de som vanligt över fenomenet "ju närmare Göteborg man kommer desto färre bilar är utrustade med blinkers". Det är för sjutton livsfarligt att åka genom Göteborg i morgontrafiken, folk är inte kloka!
Nåväl, efter en lång färd med ett x antal stopp på grund av Mammans ben (gissa hur lycklig hon är över automatlådan och farthållaren?), nåddes destinationens mål - Ullared och GeKås! =)
Efter åtta timmars travande (i långsamt mak, med flera pauser för benvila och matintag) hade bilen fyllts med 14 kassar och en del större lösa grejer och Mamman var utblottad (tur att hon uppenbarligen behöver byta kamkedja på "bilen-som-gud-glömde" och att verkstaden vill ha 25 papp för det). Det enda som inte hittades under dagen var ett regnställ till tolvåringen och två julklappar. JA, julklappar! JA, jag vet att det bara är september, men tänk vad skönt att ha det gjort och sedan bara luta sej tillbaka och titta på alla julstressade människor som yrar runt i december!
Efter att ha umgåtts en hel dag med bara stora dottern så kändes allt underbart. Det är inte ofta Mamman och Tonåringen kan umgås på tu man hand så det gäller att ta vara på tiden och spara varje skratt.
I Göteborg regnade det orange. Såg lite häftigt ut! Kolla draken som sticker in huvudet till höger i bilden och hjärtat under den.
Efter att ha matat bilen en andra gång under loppet av tolv timmar (inte kul i plånboken) så gick vägen förbi goa K för att lämna av de inköp som fixats åt hennes busungar.
Väl hemma var klockan halvelva, huset var tyst och mörkt, Pappan bar upp alla kassar och Tonåringen sjönk ner i sin mysiga säng. Mamman satt sej ner och pustade ut och för att skriva i sin blogg.
Tack älskade Tonåring för att du gjorde Mamman sällskap och tack Pappan för att du lyckades få tid att ta hand om barnen en dag mitt i veckan så där (Mamman behövde den här dagen)!
Wow!!! Vilken höjdardag - som började mitt i natten enligt mig!!! Förstår att du är pank nu, men det var det värt!!! Å vilka bilder du tog. Du är ju bara bäst:-)
SvaraRaderaPS. Bra att pappan ställde upp - eller ja, det är väl självklart egentligen. Så himla kul med lite "kvalitetstid" för dig och N. Ni (= du först och främst) behöver sådana brejks då och då!!! DS