Would you know my name if I saw you in heaven

Det blev precis som Mamman trodde, en natt som tillbringades med att massera växtvärkande ben på en liten Snuffla och ligga som en ostkrok i Lillemans säng. Morgonen blev däremot lugn och seg, ingen ville liksom masa sej iväg till skolan när det var dags. Trots det kom alla iväg i tid. Tonåringen hade sovmorgon och hade i ett svagt ögonblick blivit lovad skjuts, något som inte kan ske varje fredag. Kan förstå att hon är frustrerad över att behöva ta bussen klockan sju för att sedan sitta i skolan och glo på en vägg till halvtio, det är underbart att bo på landet - ibland!

Klockan elva var det dags att ta farväl av en av "mina goa granntanter", tillika min systers svärmor. Begravningscermonin var kort, enkel och vacker. Under den tid jag befann mej i kyrkan (och senare under dagen) gick även mina tankar till mina stora barns pappa med familj eftersom de idag begravde barnens jättemysiga gammelmormor.

Från lugnet och sorgen tillbaka hem till kaoset och glädjen.

Tortillas och nachos stod på menyn, likaså fredagsröj och fredaxmys. Efter maten tog det blott en timme så hade småbarnen städat hela sitt rum (själva), Stora Brorsan hade gjort jättefint på sitt rum, toaletten blivit skurad, disken diskad, golven dammsugade och blommorna fått släcka sin veckolånga törst.

Kvällen var vacker och temperaturen ljummen så Mamman och småbarnen plockade med fredaxmyset ut i parken (medan Tonåringen fortsatte att försöka hitta sina golv under klädberg i samma storlek som Kilimanjaro).

Över oss var himlen klarblå och värmen strålade ut från tegelhusen som stått i den varma sköna solen hela dagen.

Åt vänster håll så målades himlen och...

...åt höger drog ett oväder in.

När klockan slog åtta gick alla in och vid nio sov alla fyra små älsklingar gott utan minsta gnäll och skäll! Nu ser Mamman fram mot en lugn natt... IGEN! ;)