När klockan närmade sej fem kom tonåringen och frågade Mamman om inte hela trollskaran med Mamman som chaufför kunde åka ut på "äventyr". De andra fem barnen var genast inne på samma spår och i ett huj packades klubbor, tuggummi och choklad ner i en påse och färden tog sin början.
Den första vägen visade sej vara en återvändsgränd... Den tog slut vid en kohage efter sjökanten och en liten bit högre upp kunde en sommarstuga skymtas.
Det enda intressanta som hittades efter den vägsnutten var granarna på ovanstående bild som ledde till en diskussion om fysikens lagar! ;)
Mamman valde sedan en annan väg som tog sin början vid Långseruds kyrka. Efter bara någon knapp kilometer såg vi hur en rovfågel dök ner mot en liten sork (eller något liknande). Tyvärr var inte Mamman nog snabb med att få upp kameran, men fågeln finns där mitt på bilden i alla fall.
En kort stund senare fick Mamman syn på ännu en del av den vilda, rörliga, omgivningen. Inte heller nu hade hon kameran på lämpligt avstånd. =)
Efter att ha kört en bra bit på en stor grusväg dök en skylt upp som visade en vandringsled mot en gruva. (Tydligen finns det en gammal guldgruva någonstans i skogarna runt Lönnskog, så mycket mer hittar jag inte på nätet nu ikväll.)
Vackra omgivningar.
Minibrorsan sitter tryggt på Stora brorsans axlar medan lillasyster stretar på genom gräset. Efter en knapp halvtimme vände vi åter mot bilen utan att ha hittat någon gruva, men en härlig promenad fick vi oss i alla fall!!!
I brist på guld blev det gult istället. Kärringtänder...
...och ett hoppande, slemmig groda med ett gult streck över huvudet. =)
Färden gick sen vidare in på allt mindre vägar. Efter en knapp halvmil på dessa "stigar" anlände Mamman och hennes följe till ett naturskyddsområde, Bjursjöhöjden. Länsstyrelsen beslutade 2004 att detta område skulle vara ett naturskyddsområde bland annat på grund av den naturskog med sin flora och fauna som finns här. Området ingår i EU:s nätverk av värdefull natur. (Uppenbarligen så har vi en hel massa naturskyddsområden runt krokarna här. =) )
På ett ställe, mitt ute i skogen så var marken täckt av en grönvit matta över ett begränsat område. Då Den Shannarianska bilen numera saknar AC så var rutorna nedvevade och en alldeles gudomlig doft slog mot bilens passagerare och chaufför!
Mamman har absolut ingen aning om vad det är för blomma, hon har aldrig sett den förr, eller känt dess underbara doft. Kanske tillhör den en del av den utrotningshotade floran som finns där upp i skogen? Någon som vet? (Bästa C:s syster kanske? ;) )
Efter att åter ha hittat tillbaka till den "stora" grusvägen passerades Elovsbyn, Stenbyn, Lönnskog och en hel massa små ställen mitt ute i ingenstans. Uppenbarligen ska det finnas en guldgruva (som tidigare nämnts), ett medeltida kapell (eller rester av det i alla fall) och en kolarkoja i Lönnskogbygden som området kallas (Mamman har googlat i en timme, tyvärr hittar hon vare sej kartor eller bilder så det blir väl till att packa för en dagstur framöver). Plötsligt så upplyste en stor skylt om att man nu befann sej i Glaskogens Naturreservat.
Har man kommit upp på höjderna så ska man ner också. Det var brant och det var kurvigt, det var otäckt och det var kul om man frågar ungarna!
Väl nere från "bergen" så mötes vi åter av våtmarker. På ett ställe fanns det fullt av både vita och gula näckrosor (tyvärr så syns inte det på bilden).
På flera ställen efter vägen fanns små skyltar med texten "Artrik vägkant" uppsatta. Bilden talar för sej själv!
Som avslutning på det nära fyra timmar och tio mil långa äventyret passerade vi ett litet tjärn där en bäver bröt ytan, simmade en bit och dök igen. Även den här gången var inte Mamman och kameran nog snabba.En kort stund senare nådde vi åter asfalterad mark och "normal" bebyggelse! ;)
Strax efter nio var vi hemma och som ett välsmort maskineri jobbade Mamman och barnen tillsammans för att komma i säng med mätta magar. Före tio sov de fyra små och strax ska både Mamman och de stora barnen krypa till kojs!
Underbart med era små äventyr! Jag måtte bo alldeles för tätbebyggt för så där många outforskade skogsvägar finns inte i min närhet!
SvaraRaderaApropå blomman kan det inte vara ngt orkidéaktigt?
Min morfar kallade de blommorna för nattvioler :)
SvaraRaderaDet är en orkidé, men det riktiga namnet vet jag inte :)