Vilken röra allt blev.
Det visade sej att min Lilleman som for till akuten på fredag med hög feber och vad vi trodde, smärtor i "snoppi" eftersom han tog sej däråt varje gång han grät "bara" led av öroninflammation (tack och lov).
På lördag tyckte läkaren att det inte fanns någon anledning för mej att ligga på sjukan och vänta på att bli sämre eller att det skulle bli vardag så att man kunde fortsätta med undersökningar och prover så jag skickades hem. Jag hann inte ens bli hämtad innan de bad mej sitta i en fåtölj och vänta så att de kunde städa inför nästa patient.
Tre gånger om dagen förs nu en kamp med Lillen för att få i honom det hemska penicillinet och jag sitter fortfarande och väntar på telefonsamtal från sjukhuset för att få veta vilken tid (idag eller i morgon sa de) jag ska vara tillbaka för att röntga och punktera mitt ben. Virrigt värre... Jag blir tokig!
Åh krya på er båda två! Hoppas att du snart blir helt bra och att öroninflammationen snart är borta! Ta hand om er!
SvaraRaderaKram en 8-barns mamma
Finns det något värre än att vänta och inte veta när det blir av? Stackare.
SvaraRaderaJag förstår att du börjar bli tokig, det skulle jag också bli. Stackarn!!! Men tur med lilleman iaf.
SvaraRaderaJag är "lite forvånad" att de hittade öroninflammationen med tanke på vad han "lekte med" när han grät... bra barnläkare med andra ord. Dags att byta till honom/henne kanske;-)
Håller tummarna för dig nu. Kram!!!