Idag var det dags för besök hos "Kirurgslussen" på sjukhuset i stora staden. Det var med spänning och en gnutta oro som Mamman såg fram mot det besöket. Vad skulle läkaren säga? Vad skulle ske?
Tjugofem minuter efter bokad tid blev Mamman hämtad av en sköterska och fick komma in på ett undersökningsrum. Vad som sedan hände känns som något hämtat ur en galet dålig komedi.
Två stycken undersköterskor började ta bort förbanden och därefter började skådespelet. Mamman funderade helt ärligt på om dessa två medelålders kvinnor precis hämtats in från gatan och helt saknade kunskaper om vad de skulle göra. Den ena kvinnan betedde sej som om hon var totalt underlägsen och vågade inte lita på sitt eget omdöme och den andra verkade mer ointresserad av hela situationen.
Någon läkare fick Mamman inte träffa men en Sjuksköterska hämtades för att ta beslut angående stygnen. Efter en hel del velande hade fem stygn avlägsnats. Två av dem hade växt in i huden bredvid såret och hela stygnborttagningen var en smärtsam, långsam plåga. I det nya journalbladet som Mamman fick med för att lämna på vårdcentralen stod sedan "Sårsmärta: 0". Vad då NOLL? Vem frågade hur ont det gjorde? Klåpare och amatörer! (Eller överarbetade, underbemannade stackare?)
Väl hemma igen var Mamman helt slut efter dagens äventyr och vilade en stund innan barnen kom hem. Strax efter fem kom älskade syster (den äldsta) och Minibatman på besök. En trevlig pratstund för Mamman, lek för barnen och fika på hemgjord fryst cheesecake blev resultatet av det! Härlig avrundning på dagen som sedan avslutades med sagostund i Mammans säng för de fyra små trollen!
P.s. Även om våren fortfarande känns lika avlägsen som vintergatan så lurar den runt hörnet. Runt hörnet på huset till exempel, efter solväggen... D.s.
Ja, Shannara vad ska jag säga: Slutet gott allting gott låter ju både fel och falskt. Men den där grönsaken (vad det nu är) bådar ju gott iaf. Kram
SvaraRadera