Knappt hann jag få i mej mina flingor och ringa god morgon till mina föräldrar innan två läkare och en sköterska dök upp i rummet för morgonens rond. Det är nu bestämt att bara såret bak vätskar mindre så ska det göras en hudtransplantation från det högra låret. Man ska alltså hyvla av en bit hud från mitt friska ben och sedan "mangla" ut den så den passar. Låter otäckt tycker jag, men antar att det är positivt så att mitt ben kan börja läka. =)
Så fort läkarna försvunnit uppenbarade sej en sköterska av det äldre slaget i mitt rum och började packa upp mitt ben för att tvätta och slå in det igen. Eftersom hon var ensam så blev det värsta träningspasset för mej då jag skulle försöka hjälpa till att lyfta, vända och hålla upp benet. Hon kom på att om man trär en tub över alltihop så sitter det kanske bättre... (Det känns mycket bättre tycker jag i alla fall). Detta tog närmare en timme.
Därefter haltade jag in på toa och lyckades tvätta mej lite här och lite var, borsta tänderna och borsta håret. Lyckades till och med få dit en ny fläta! Ett av dagens stora framsteg är att jag, efter några minuters pillande och siktande, klarade byta trosor själv. =) Så SKÖNT att kunna fixa det själv!
Efter detta långa morgonpass så försökte jag mej på en promenad med kryckorna som sällskap. Det gick riktigt bra, orkade gå till dagrummet och tillbaka, men nu är jag riktigt slut.
Vilket otroligt tålamod du måste vara utrustad med! Du kommer att går stark ur detta. Livet får plötsligt helt andra värderingar. Att byta sina egna trosor är ju lksom en självklarhet, ingenting vi ens reflekterar över. Men du är lycklig för att du fixade det idag och jag gläds med dig, det går framåt, det går åt rätt håll. Att hyvla en bit skinn och pussla på är nog det allra bästa för ditt ben. Jag tror på det. Nu önskar jag dig en sån bra helg som det bara är möjligt där i sjukhus-salen! Kanske får du besök av åtminstone några av dina barn. Kram
SvaraRaderaÄr otroligt stolt över dig Shannara!!! Å snart tar vi fram (ost-)hyveln också och du får en fin skiva som pålägg;-)
SvaraRaderaSedan så undrar jag bara en ren praktisk sak: Hur f*n får du en trosa över det "paketet", alltså jag menar ... ja du förstår vad jag vill fråga;-) Kram!
Vilken framgång!
SvaraRaderaLäste att det var lite bråkigt hemma! Det är väl inte så konstigt när deras tillvaro är helt upp och ner! De är ju vana att mamma alltid finns där. Våra barn har blivit bråkiga bara jag varit på bb och fött barn, så jag har pallrat mig hem så snart som möjligt efter förlossningarna:D
Hoppas att de kommer och hälsar på dig i helgen! De måste ju sakna dig lika mycket som du saknar dem!
Jag måste ha en hönshjärna för jag kan inte i min vildaste fantasi fatta eller förstå vad i fanken du varit med om....när jag läser om dina vedermödor, kommande hudtransplantation, ser på bilden (hu vilket ben)...ja nada fattar jag. Jo en sak att du har en kraft som är makalös. Att ta sig igenom dessa strapatser och försöka se lycka i det lilla - ja det är du i ett nötskal. Tänk om jag hade ett trollspö! Jag tänker ofta på dig.
SvaraRaderaJa jag fick liknande tanke, hur får du på dig trosorna med det benet. Men i och för sig, du skrev aldrig vart du satte dom. Du kanske helt enkelt gav upp och satte dem på huvudet, det hade nog jag gjort. Kram Mona
SvaraRadera