Ja, det har jag, men jag orkar inte ställa mej och laga mat nu. I flera veckor trodde jag att det skulle vara okej när jag kom hem. Hjälpen var ju så självklar... Jag trodde, men dagen har mest bestått av skäll och naturligtvis har det varit mitt eget fel varje gång. Eh? Jag måste alltså vara världens dummaste människa, eller? ;( För jag förstår inte? Förklara för mej.
Det har varit så mycket prat om hur viktigt det var att jag fick i mej mat på regelbundna tider och blablabla... Jag fick ju i alla fall gröt av älskade Mamma i morse och sen blev det lite rester från igår till lunch... Sen blev det ingen mat lagad, bara en milkshake? Därefter avslutades kvällen med kommentaren ovan... (samt en smörgås och ett glas mjölk)
Jag vill inte gnälla och skälla i min blogg, jag tänkte inget skriva för än den sista kommentaren kom... Jag är helt slut...
Nåväl, i förmiddags kom i alla fall mina hjälpmedel till badrummet...
... och världens goaste femåring kom hem med paket till Mamman!
Utöver det har dagen varit full av barnkramar, tonåringens sång och massor av babblande barn. (Det är det mest underbara med att vara hemma!)
Sov Gott alla!
Du, är hemma, och omgiven av massor av gränslös kärlek :)
SvaraRaderaVälkommen hem!
Vad ledsen jag blir av att höra det där. Inte okej!
SvaraRaderaDet är bra om du får i dig mat alls tycker jag! Det hade inte jag lyckats med om ingen fixat det åt mig.
Vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa? Som du förstår så hajar jag ingenting. Men om det är så som jag tror så släng ut "skiten" och begär hemhjälp (det finns även mat som levereras färdigt och klart - behöver bara mikras). Herregud - om vi vore i Texas så hade puffran kommit fram nu - å jag hade låtit det ta sin tid. Fy f*****n.
SvaraRaderaÅtminste kom hjälpmedlen på plats - illa kvickt också, vilket är förvånansvärt snabbt jobbat.
Fem-åringen och barnen ÄLSKAR dig. Det är värt mest.
PS. Låter löjligt kanske - men låt dom göra mat - det får bli som det blir. DS
MEGAkram från Täby!!!!!!!
On a second thought - låt dom lägga in dig på sjukhuset igen - då funkade det ju perfekt!!!!
SvaraRaderaNämen oh! Klackarna i taket och här ska det firas och hurras högt!!
SvaraRaderaSå roligt att du är hemma....förstår att det varit en glädjens dag.
Och efter den dagen sover du jättesött just nu på din kudde när jag besöker dig och läser inläggen - vad snabbt det har gått de sista dagarna! Så otroligt roligt!//kramen
Men vem säger något sådant? Bara för att du är hemma är du ju inte helt återställd! Hoppas att du får mer hjälp idag och att du känner dig piggare bååde fysiskt och inuti.
SvaraRaderaBarnen är glada i alla fall förstår jag. Fina paket och teckningar du fått!
Hoppas att den här dagen blir bättre!
Kram
Såklart att du inte orkar med allt bara för att du fått komma hem! Ta det lugnt och "gå fram" i din takt. Allt blir bra framöver ska du se. Mysigt med alla barn kramar, sång och prat det kan jag förstå! Ta hand om dig nu!
SvaraRaderaKram från en 8-barns mamma
Å du, livet som mamma är tvära kast mellan himmel och he... eller..nej men iallafall mellan något som inte är himmel. Jag har bara två och kan inte förstå hur det skulle vara att ha sex stycken, skulle inte klarat av det alls. Att det där skället bara är ditt eget fel tror jag inte (även om det kommer ur din mun) att jag håller med om. Det är såååå svårt att få andra familjemedlemmar att förstå att hjälpa och avlasta, tror fasen att man skäller då. Det är så mycket som faller på mammans lott och det går ju bra så länge man är pigg och frisk.Stå på dej och håll ut!
SvaraRadera