Nätet lyser fortfarande med sin frånvaro och hela familjen går på halvfart. Mamman gillar inte den här tiden på året. Det är som om all den energin som lagrats i kroppen föregående sommar nu tagit slut och bara lämnat en seg, långsam skugga kvar av det som brukar vara Mamman. (Jag ljuger inte om jag säger att jag kunde sova 18 timmar per dygn för närvarande.)
Blott två saker har Mamman slösat energi på idag.
Den (förhoppningsvis för all framtid) sista luskamningen på fem av sex små monster. ;) (Ska ta den sista strax).
Samt att diskutera fenomenet "skrytstatusar" på facebook. Det var nog det mest intressanta det här dygnet.
Det finns så otroligt mycket människor som hela tiden hittar nya saker att störa sej på. Som till exempel då deras facebookvänner skriver bra saker om sina barn, sin familj och sitt liv som status. Har man inget annat att slösa energi på så...
Antar att det hela handlar om den svenska avundsjukan. Varför får inte andra människor tycka om sitt liv och vara stolta över sina barn? Vi lever ju faktiskt i en tid där barnen ska synas och får lov att ta mycket plats. Om nu Lille Johan tagit sitt första steg så pyser naturligtvis hans föräldrar över av stolthet och vill att hela världen ska få veta om det fantastiska som nyss skett. Om barnen somnat utan krångel och Maria skriver att hon sitter med ett glas vin i näven och kollar på tv en vanlig måndagskväll så är det säkert henne väl förunnat.
Hur skulle det se ut om alla bara klagade och gnällde hela tiden? Då skulle folk sitta och skaka i huvudet och skvallra med varandra. Tycka att Hasse därborta är en usel förälder som aldrig borde ha fått privilegiet att föra sina gener vidare eftersom han bara skriver att hans unge skriker hela nätterna, att han håller på att bli tokig och undrar om han ska sälja ungen på tradera.
Det måste finnas balans i livet även här. Alla måste få vara stolta, alla måste få vara frustrerade, alla måste få bli bekräftade och där kan nog facebook i många avseende vara bra. Om man skriver som status att alla ungar ligger i magsjuka och folk kommenterar det med positiva tillrop och hopp om bättring så får man lite mer energi, man orkar lite till.
Det är även skillnad på skryt och stolthet. Om man uppenbart skryter hela tiden så bör man nog titta över sitt liv för då har man det förmodligen inte så bra som man försöker ge sken av. Att vara stolt är däremot sunt och bra för allas självkänsla!
Nu ska jag inte orera om det mer ikväll! =)
Du verkar klara det "internet-fria" livet alldeles utmärkt Shannara. Långa fina inlägg - tyvärr utan bilder, men lite svinn får man ju räkna med;-)
SvaraRaderaNär du skrev om luskamningen började det klia överallt hos mig - jag är sådan bara. Å med överallt menar jag överallt. Tänkte på att jag satt bredvid dina otroligt väl uppfostrade mönsterungar (observera inte monsterungar)... Du fattar va;-)
Vad gäller FB så säger jag det igen: Jag håller inte på med prostitution. Men om du inte berättar för någon så kan jag tala om för dig att jag var så uttråkat förra veckan att jag gick in där och "snokade" lite. Måste säga att jag inte bara håller med dig 100% utan förundras över människors IQ som inte kan ligga mycket över 0,1. Herregud vad folk fb:ar om och hur. Nej FB - over my dead body.
Kram på dig min liten luslins;-)
Om man inte får vara stolt över sina barn... vem ska då vara stolt över dem?
SvaraRaderaSjälvklart ska folk få skriva om sina duktiga barn utan att andra ska reta sig på det. Skryt och stolthet är inte samma sak.
Lycka till med lusutrotningen :)