Om Mamman befunnit sej i ett mer irrationellt tillstånd än övertrötthet så hade hon förmodligen funderat på hur Mötley Crüe kunde få plats under diskbänken och ha tillräckligt med utrymme för att riva loss "Dr Feelgood".
Om Mamman varit helt normal så hade hon förmodligen insett vad det hela handlade om INNAN hon blev förbryllad över det faktum att sopskåpet fylldes av musik samtidigt som hon med ettåringen på armen stängde grinden till köket bakom sej.
För om man har en ettåring så är det inte omöjligt att denna i ett obevakat ögonblick lyckas klättra upp på databordet, hämta ner Mammans mobil, ta sej in i köket, starta mediaplayern (hur han lyckats låsa upp telefonen OCH navigera sej rätt är häpnadsväckande dock, ett geni) och stoppa telefonen i sophinken.
Det är ju i alla fall positivt att grabben har bra musiksmak, för det måste ju vara det faktum att telefonen är en sopa som avgjort att den hamnat i soporna. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar