När dagen börjar halvfyra

När dagen börjar halvfyra på morgonen kunde man önska att den tog slut under samma dygn i alla fall, men här sitter Mamman och klockan närmar sej ett och ett nytt dygn har börjat.

Hela dagen har varit en lång kaossträcka och längtan efter kvällen.

Lillen gick upp halvfyra och resten av barnaskaran sex därefter så har det varit ett evigt gnällande och barn som helt uppenbart hör med rumpan. Det tog nästan TVÅ timmar bara att få barnen ut genom dörren för att gå och handla...

Inte räckte det med hemmakaoset heller utan bilen fick hämtas, fortfarande med varningslampan tänd. Verkstadskillarna stod och kliade sej i huvudet och fattade INGENTING. De hittar inget fel, felet kommer och går... Bilen går INTE genom besiktningen med en tänd lampa... Så, två dagars felsökning och tre dagars hyrbil - dyrt till ingen nytta! Mamman stampar i golvet och sliter sitt hår... Snart helt billös med andra ord. Fast i hålan som snabbt kommer förvandlas till ett fängelse. =(

Nåväl, Pappan kom i kvällningen och tog över matlagning och disk... Mamman satte sej med ett glas vin och bara relaxade... En kort stund, men det räckte för att få lite ny energi. Energi som hon inte alls planerat att använda för att sitta uppe med en skrikande unge i famnen (som fortfarande ligger i mitt knä i skrivandets stund) ensam, utan sällskap... Det är nog det som suger mest... Inte att sitta uppe med ungen som skriker, utan att sitta uppe ensam med det skrikande barnet.

Trots att vissa dagar känns som en lång väntan och längtan efter kvällen och lugnet så går inget upp mot en kram av små klibbiga armar eller en puss (slafs) från en ettåring mitt i all röra. ;)

Nu hoppas jag att jag får några timmars sömn...