GAH... Ta ett djuuupt andetag...

Nu är det såhär att jag är otroligt trött på att alla mina saker försvinner. Idag har jag sprungit runt som en galning och letat efter kameran, hårborsten och mobiltelefonen... Och jag lovar och svär, det är INTE jag som tappar bort mina saker, det är min lägenhet som gömmer dem enkom för att retas med mej!

Inte nog med att sakerna försvinner, dessa evinnerliga typer som ringer angående mitt orangea kuvert stup i kvarten verkar inte förstå något av vad jag säger. Jag försöker förklara att jag inte är intresserad av deras tjänster, men de bara mal på. Idag blev jag sur... Med en gnällig unge på armen, en kokande gryta på spisen, en unge som satt på dass och skrek "FÄÄÄÄÄRDIG" på värsta operamanér fräste jag åt grabben i andra änden att "Ursäkta mej, men det är inte jag som förklarar dåligt, det är uppenbarligen du som fattar trögt! Jag sa Tack, men NEJ tack! Hörde du nejjet den här gången?" Inte en enda gång lät jag otrevlig eller höjde rösten, vilket verkade göra människan på andra sidan än mer fundersam på vad jag egentligen hasplade ur mej... Han förstod inte om jag var trevlig eller sarkastisk uppenbarligen eftersom han fortsatte prata. Jag brast ut i skratt och sa "God Natt!" och lade på luren...

Jaja, jag är som jag är eftersom jag inte blev som jag skulle. Det är bara att gilla läget! =)