Den lilla dottern är väldigt bestämd (milt sagt) när det gäller vilka kläder hon ska ha på sej ("Dä ska börjes i ti dä som noe ska bli" som Mollan brukade säga). Allt som oftast är det väldigt praktiskt att hon både plockar fram kläder och sätter på sej dem själv, vad spelar det för roll om hon har kjol över byxorna och färgerna skär sej? En egen klädstil skadar ju aldrig!
MEN när Lillan anser att en rosa prinsessklänning från Brasilien och ett par lackskor, tre nummer för stora, är en passande outfit till förskolan då termometern visar åtta grader är kaoset ett faktum...
Mamman tog tag i kaoset och lyckades få ner frukost i ungarna och ungarna ner i kläder och förmodligen lyckades tandborsten hitta allas munnar också, men det är inte riktigt säkert... Hon lämpade av barnen lite här och lite var, rusade med Lillen i vagnen till affären och handlade för att sedan hasta ner i tvättstugan för tredje gången innan Lillkillen ville ha välling och sova middag.
Det är såhär att varje onsdag försöker Mamman få en timme till att ladda batterierna på olika sätt för att orka med fyra dagar med alla de små hemma. En timme där hon inte gör någon nytta alls, sover, läser eller som hon planerat idag, spelar dator!
HADE planerat alltså, planerna ändrades dock i sista sekund. Precis när Lillen somnat, Mamman startat spelet och fixat sej ett litet mellanmål (fruksallad) vid datorn (där man absolut ALDRIG får äta) så ringde det på dörren och utanför stod en karl och upplyste Mamman om att de skulle stänga av strömmen. STÄNGA AV STRÖMMEN!!! Hela Mammans planering gick i stöpet... =(
Lagom till strömmen var tillbaka så vaknade Lillen och sen dess (i två timmar) har jag försökt få ihop det här inlägget. ;)
Har sträckläst lite - både blogg.se och blogspot.com verhar ha mens (=klimakteriebesvär) sedan några dagar tillbaka): bilder försvinner man kan inte kommentera med mera.
SvaraRaderaDet som jag minns mest av läsningen är:
1. Visst ja, ungarna är ju kvar när dina föräldrar kommer hem från Brasilien. Å vet du vad jag tänkte då (hemskt egentligen men...): "hoppas verkligen att de åtminstone hjälper till med ekonomin till Mamman, då de annars verkar totalt skita i Mamman och barnbarnen)".
2. Åsså tänkte jag vidare: "De verkar ju ha det bra ställt (föräldrarna alltså). Tänk om de skulle hosta upp resan till Mamman och ungarna. "
3. Sist så tänkte jag inte så mycket mera utan tyckte mest synd om dig då du ju lider av kylan = ledvärk. Å då pratar vi ju fortfarande plusgrader. Säger bara som så: En vinter till som den förra - å jag döööööööör. Var nära döden redan imorse.