Stora dottern försvann som en raket ut genom dörren denna morgonen. Tjugo minuter senare pep det till i min mobil. Dottern hade glömt gympakläder och pengar till mat. Det är torsdag och en dryg halvtimme efter att skolan slutar har hon sånglektion och ytterligare en och en halv timme efter det har hon gruppsång vilket innebär att hon måste få i sej någon föda där mellan för att orka.
Eftersom Mamman omöjligtvis kan jaga bussen med fem halvnakna ungar i släptåg en kvart efter sju på morgonen (visualisera bilden av en tjock flodhäst i trosor och bh med fem ungar i underkläder rusa ner till bilen och fara iväg med tjutande däck) så fick damen klara sej utan gympakläder. Däremot bestämde jag att vi skulle fara in till lilla staden efter hennes sånglektion och äta onyttig mat på någon sylta tillsammans och sedan gå ner och mata änderna medan hon hade sånggruppen.
Sagt och gjort. Mamman lyckades efter mycket om och men (läs lerbrottning, vattenpölsdykning och sandlådelopp) få in alla barn i bilen lagom till att stora sonen kom hem från skolan och VÄGRADE följa med. Då kom dottern knallandes uppför gatan?
"Men men men... Sånglektionen?"
"Oj, glömde..."
Mamman fick ändå stå sitt kast och knaggla sej in med krångelbilen till lilla staden, för har man lovat kidsen skräpmat så är det kört! Ändra en sån plan i sista sekund och du är totalt lynchad på två röda!!!
När vi sedan var på väg hem från Lilla staden hade de en enormt stor poliskontroll efter E18 i mötande fält. Bakom mej körde en mercedes med tysk skyltning och en gubbe med halvflint som chaufför. Denna mannen envisades med att blinka som bara busen med helljusen till varenda mötande bil i flera kilometer (tills jag svängde av).
Kanske tycker alla som gör så att de är schyssta mot sina medtrafikanter? Själv tycker jag att det är en onödig handling. Håller man inte den hastighet som satts på en vägsträcka så får man stå sitt kast! Det finns anledningar till att hastigheterna är satta. Det ligger ett stort arbete bakom där man sett på kvalité, sikt, viltbestånd o.s.v. då man bestämmer varje enskild sträckas hastighet. Det finns mer än EN anledning till varför... Är det så svårt att förstå?
När vi äntligen kommit hem så passade vi på att stanna ute tills det blev kvällen. Kallt, men gott med frisk luft! =)
Sen kom vi in, Mamman stod och tittade med stora ögon, skakade huvudet åt all den sand som plötsligt fanns i hallen. Inte konstigt att sandnivån sjunker i sandlådan nere på gården... Så masade hon sej iväg för att leta efter snabeldraken och hör ett rejält skvättande plask bakom ryggen, vänder sej om och ser hur treåringen står där med milkshakemuggen vänd upp och ner, leende med hela ansiktet och stampande med fötterna i sörjan. =(
Nu är det dags att få någon ordning på det här! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar