Den fiktiva synen av mina cirkuskonster

Vissa dagar händer det liksom ingenting även om det går i ett hela tiden. Allt är bara vanligt och uttjatat, jag menar hur många gånger kan det vara roligt att läsa om mina cirkuskonster då tvätt för ett helt kompani ska förflyttas och vaskas?

Eller hur många gånger kan ni skratta åt den fiktiva synen av mina cirkuskonster då jag hasar runt på alla fyra, under bordet i mitt minimala kök och torkar spilld mjölk?

Nåväl, tvättat har jag gjort, från klockan sju denna morgon till nio nu ikväll, och nu nu står den sista tvättkorgen och väntar på att bli tömd. Tack och lov så har min syster och Minibatman varit här i ett par timmar under dagen så jag slapp släpa en hög små söta monster upp och ner varje vända. (Tack för hjälpen syrran!)

Dagens största problem uppstod då tvätten skulle vikas.

Lilleman älskar att hjälpa till, men han har inte riktigt koll. Jag vek och han vek upp och stoppade tillbaka i tvättkorgen, om och om igen. Tillslut fick jag en brilliant idé, jag slängde till honom en skokartong. Min tanke var att han skulle plocka saker i och ur den eftersom det verkar vara hans favoritsyssla för närvarande, men sonen hade helt andra planer...


Sen kom kvällen och det var dags för föräldramöte nummer två den här veckan (två nästa vecka med). Snotti hade åkt med Minibatman hem så Puddeludding fick stanna uppe länge och bygga lego inne hos storebror medan jag var på skolan.

Diskussionen gick ganska het även på detta föräldramöte... Förra gången handlade det mest om skolvägen och säkerheten, denna gången var problemet av en annan karaktär, en annan sorts hotad trygghet.

Då jag kom hem hälsades jag av den enormt, groteska varelse som bor ovanför porten...

Nu är klockan mycket, tvätten lär inte rymma över natten... Dags att krypa till kojs, imorgon är det studiedag och mârten inne i Lilla staden...

Höll på att glömma... Dotterns klass piskade skiten ur resten av skolan på klasskampen idag och jag är otroligt stolt över dotterns insats, 750 m simning på 20 minuter och sex kilometers jogg på 40 min (och hon är egentligen totalt anti(skol)idrott). Jag är stolt för att hon inte gjorde som en stor del av klassen och skolkade, hon ställde upp för laget, det är STORT!