Annons på blocket

Efter en mysförmiddag, tofflandes runt i nattkläder, med singstar och skratt som avslutades med korv och bröd så for hin håle själv i ungarna.

Nu märks det att ledigheten pågått för länge. Ute strilar regnet ner och insidan är upp och ner.

En liten kille med mycket feber har hela dagen suttit på Mammans arm, en liten Snuffla har hela dagen varit rastlös och tjurig. Två små gossar har ömsom sparkats och ömsom samsats om att sparka. En stor kille har lekt omvänd uppfostran och ställt till en jävla massa liv bland de små och sen har vi då RQ, förlåt igen, Näthä som hela dagen har betett sej som ett överhormonellt, premenstruellt, snedtänt monster som anser att hon, och enbart hon, är viktig här i världen. Se på mej, universums medelpunkt!

Mamman blir galen, Mamman sliter sitt hår, Mamman säger snart upp sej. Kanske dags att lägga ut en annons på blocket?

"En något hetsig tonåring uthyres som mistlur. En mindre variant medföljer på köpet. Om ni vill kan även tre, överenergiska gossar skickas med i paketet för diverse fysiska arbeten såsom sopning och vedstapling för en mindre summa. Maxtid 12 h per tillfälle, barnen återlämnas senast klockan 19.00 hela, men gärna trötta. "

Det är inte lätt att uppfostra barn då hela världen finns vid deras fötter, på datorn. Det är inte lätt att uppfostra barn i ett samhälle som mer och mer liknar ett barnvälde.

Det är inte lätt då ingen längre får lära sej respekt, det är inte lätt då barnen lär sej hota med polis så fort man tar i dem (missförstå mej inte nu, jag pratar inte barnaga utan att hålla ett barn stilla för att kunna tala till det), det är inte lätt när många barn blir köpta av sina föräldrar som jobbar halvt ihjäl sej och sen dövar sitt dåliga samvete för att de inte finns för barnen. Det är inte lätt när alla barn ska ha det som andra barn har. Det är inte lätt när föräldrar inte längre vågar säga ifrån, när lärare inte längre får ta tag i armen på en elev som slår en annan elev blodig (been there), det är inte lätt...

Det känns som om uppfostran är ogjort arbete. En ensam person kan inte uppfostra ett barn, det krävs att både föräldrar, lärare, äldre släktingar och samhället hjälps åt! Men hur lätt är det då skolan numera är så kunskapsinriktad så att nästan ingen plats lämnats åt att lära barn uppförande? Kanske är det i alla fall dags att återinföra uppförandebetyg i skolan och andra gamla traditioner såsom att stå bredvid bänken då man talar och att tilltala lärarna med respekt istället för "Öhhh, duuh, fröööken..." utan att ens vänta på sin tur.