Vänner för livet

När man är liten och går i skolan så är det lätt att skaffa sej vänner, många vänner, riktiga vänner, vänner för livet. Ju äldre man blir desto svårare blir det att få vänner som man känner att man till fullo kan anförtro sej åt.

Jag har haft tur som träffade världens goaste Agonia på nätet när jag väntade Snotti 2005. Vi pratar inte särskilt ofta och träffas närapå aldrig, men ändå så vet jag att hon är en sådan person som blivit en riktig vän, en vän för livet!

Igår kom hon hit med en stor del av sin familj (hon har fem barn) för första gången och hälsade på. När de kom så drog vi först ner till Vikingatinget!

Ni som är intresserade av att se fler bilder från Vikingatinget ska kika in på min fotoblogg på måndag kväll!

Puddeludding och V vilar, eller var det väntar uttråkade på att resten av högen ska hinna ikapp?

Stendansen var ett roligt och spännande ställe att springa runt på tyckte tre busiga barn!


Riddare eskorterade brudparet (jajjemän, bröllop i äkta vikingastil var det också) till stendansen...

...och sen vidare till kullen där de lyckliga tu vigdes...

Vikingaskeppet Glad af Gillberga var utsmyckat med blommor dagen till ära.

På lekvallen fick barnen rusa av sej sin sista energi innan vi gick hemåt för att fika och fördriva tiden med att "tjôta" (som det heter på värmländska) ;)



Min Goding och söta Viran fick nöja sej med att sitta i vagnarna och kika på sina syskons galna upptåg... =)


I halmhögen blev ungarna kvar en lång stund...

...och jag kan förstå dem...

...det är ju så kul att springa och...

...kasta sej då man inte slår sej...

...dessutom kan man ju fixa bästa frillan!

Väl hemma igen så fick Lillen sina första ettårspresenter...

...som han tackar massor för! =)

Klockan sprang iväg, vi hade jättetrevligt, och innan vi visste ordet av så stod visarna på åtta!!! Agonia och hennes familj for hem, medan jag försökte få ordning på mina uppspelta troll.

Efter intag av föda, ovanpå allt fika, gick de stora med kompis för att sova i tält och Snufflan somnade gott. Snotti är fortfarande kvar hos Minibatman, men i morgon får jag hem honom.

Efter en underbar solnedgång somnade Lillen gott med sin nya kompis i famnen och när klockan närmade sej elva hade även Puddeluddingen hittat sin kudde.

Sov gott därute!