Sötisen kom med sina syskon och sin mamma lagom till att Lillprins skulle sova. Trött och gosig var han när Sötisen försökte charma honom till pussisar och kramisar... (hon fick ett par tillslut ;) ) Naturligtvis klev RQ förbi och påpekade att hon tyckte att de kunde vänta tills de var minst 15 år innan de började dela säng, flinade och försvann lika snabbt igen.
Medan småbusarna mysade så drog de två elvaåriga grabbarna iväg ut. Det dröjde inte länge förrän de kom tillbaka och Dödis rusade in och hämtade mej i köket där jag skulle förbereda något att stoppa i elva magar.
När han fått ut mej i hallen så pekade han på sin kompis som stod där med trasiga shorts och blod som droppade här och var. En stor del av benet under ena knät var skrapat och bloden rann rejält. Rumpan var skrapad, likaså händer, fötter och en arm.
Grabben hamnade i duschen där jag försökte rengöra så gott jag kunde och sen fick jag fram kompresser, gasbinda och plåster. Hela paketet med kompresser gick åt till benet och då lyckades jag ändå inte täcka hela såret. Stackaren drog lite efter andan igen och sa att det sved, men inte en tår fällde han. Han hade dock svettats något enormt istället av smärtan. Han har skadat sej överallt ända sen han föddes, han är en vilde med hög smärttröskel! ;)
När grabben var omplåstrad så återgick jag till detta med lunch. Stuvade makaroner på min mormors vis (på tre liter mjölk) och 1,5 kg korvisar svängdes ihop lekande lätt och serverades på exklusiva papptallrikar. ;) Alla smaskade sej mätta och glada, även de två små trollungarna! Korvisar är jättegott, är i en praktisk storlek och har dessutom en högre kötthalt än de flesta andra sorters korv! Ni som har barn, men inte har provat dem än... GÖR DET! (Jag kanske borde söka jobb i reklambranchen? Haha)
Eftersom Sötisen och Godingen är födda med fem dagars mellanrum (13-åringarna är födda med tio dagars mellanrum och elvaåringarna med ett halvårs mellanrum) så skulle de få byta paket med varann. Men hur man än gör med små barn så ska de ALLTID ha SAMMA sak! Det slår ALDRIG fel!
Jag fick helt enkelt rycka ut som fredsmäklare och förhandlare av stora mått. Helt ärligt så borde nog fler småbarnsmammor anställas vid förhandlingar av alla de slag. =) Så småningom hade barnen öppnat rätt paket och lekte nöjda en stund, sida vid sida så som små barn gör.
Precis som jag skrev igår, "Finns det hjärterum, så finns det stjärterum."
Sen finns det ju vissa själar som trivs bättre på golvet... I alla fall om människan måste lyfta med sej en stol från ett rum till ett annat...
Sötisen parkerade på min höft medan Lillprins hamnade på vip-plats. Egen stol med eget bord, kan knappt bli bättre va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar