Döm om Mammans förvåning

Efter maten fick Mamman nog av tjat och satte ungarna i bilen...

"Visst, ni ska få bada, men ni kommer frysa rumpan av er förstår ni väl."
"Nähä, det kommer vi visst inte!"

Så vi for ut i skogen till den lilla sjön och den lilla stranden. Döm om Mammans förvåning då hon vadade ut i vattnet, med lillen på armen för att ha ett öga på småbarnen, vattnet var ju inte alls kallt! Till och med Mamman hade kunnat bada om hon inte haft ont i örat...










Efter ett par timmar och årets första badfika var det dags att fara hem. På ett ställe, där man ska svänga höger för att komma hem, går det en väg rakt upp i skogen... Vi kunde inte motstå frestelsen...





Långt ut i ingenstans, där stigen knappt var farbar längre stod den här ute på en udde i ett av alla tjärn som fanns uppe på höjderna...


Vi hamnade verkligen mitt ute i ingenstans!

Efter en extra tur på sammanlagt 2,4 mil som tog 90 minuter så var vi nöjda på äventyr för den här gången. Nu vet vi var Botungens fiskeområde ligger! Fruktansvärt vackert var det i alla fall bland alla små tjärn.

"Mamma, vad är det för fel på den där stora kossan?" undrade ungarna då vi så smått närmade oss civilisationen igen. Ehrm... =)