Alla kom lyckliga i mål!

Barnen vaknade vid sju i morse, på helspänn och undrade när det var dags att fara till stora staden, sugna på att springa! En halvtimme före start hade vi lyckats hitta parkering, mött upp Pappan och begav oss mot startområdet där vi även mötte upp Minibatman och hans föräldrar.

Nummerlapparna kom på och barnen värmde upp lite sporadiskt...

Snufflan log mest hela tiden, i alla fall till att börja med...

Snotti väntar på att få starta...

...och likaså Minibatman i sin nya, coola frissa!

Puddeludding startade i bakre ledet i första starten, men sprang så fort så att han var i mål bland de främre. Jag hade ingen aning om att han kunde vara så snabb, bara att han är stark och uthållig! Han sprang så fort så att jag inte hann till målområdet för att fånga upp honom utan han kom bort bland de tusentals människorna som trängdes på området. Tack och lov hittade Dödis honom och han var bara lite arg över att han kommit bort, mer stolt över sin medalj!

Godingen blev så kär i sin medalj att han inte släppte den förrän vi var hemma!!!

(Minibatman, Snotti, Puddeludding, Goding och Snufflan med sina medaljer)
Hela laget "Kusinerna Knas" ställde upp sej villigt (ehrm) för fotografen Mamma Moster Shannara! ;)

En lyckad dag utan avundsjuka och gnäll bland de små och utan gnäll och bråk från de stora som var med! Vi slapp till och med regnet, men höll på att blåsa bort! (Det började regna precis då vi kommit i bilen.)

Det hela firades på Max tillsammans med Sötis, hennes storasyskon och mor. Därefter för Dödis med dem hem till de storas farmor och farfar för att tillbringa ett par dagar med sin far.