Munelektriker och aftonbladets tuggummi

Vissa dagar borde nog ingen i familjen kliva upp!!! =(


Inte nog med att vädret inte var på humör idag utan Mamman vaknade, efter en natt med väldigt knapp sömn, med ont i ryggen och blixtrande huvudvärk. Pappan, som är på besök, bestämde sej för att dagen passade utmärkt bra till att montera upp en fläkt i taket och som grädde på moset så kom småbarnens farmor på besök...

När Pappan bestämmer sej för att göra något så gör han det väldigt bra oavsett hindren som han stöter på. Mamman var inte upplagd för problem idag och höll på att få krupp då Pappan försvann ner i garaget för att modulera fästen till fläkten och lämnade fläkt och lampa med sladdar i soffan, kartongen med tidningspapper bredvid och en vild ettåring på golvet.

Vilda ettåringar kan inte låta bli att gnaga på sladdar och göra papier mache av gamla tidningar. Mammor uppskattar inte barn som leker elektriker med munnen och använder en gammal aftonbladet som tuggummi så Mamman fick gå och bära på lillen. Ryggen kändes genast mycket bättre... eller?

Nåväl, medan Pappan lagade mat så dukade farmodern fram stora papper och "kladdkritor" i den kabelfria zonen av vardagsrummet, vilket ledde till att Lillen inte hade ens svängradie kvar att röra sej på. Det blev Mammans arm igen eftersom det flera gånger upprepades "Jag kan inte hålla reda på honom bland alla kritor här, du får hålla honom borta."


Snufflan tog glatt en orange pastellkrita och delade den på mitten, efter att omsorgsfullt ha skalat den, och höll upp båda bitarna i luften samtidigt som hon sa:
"Titta farmor, jag kunde dela den! Nu har du två!" med ett glatt leende och bubblande glädje i rösten.
"NEJ, du får inte ha sönder kritorna, nu får du inte låna fler." fick hon till svar...

Fina bilder gjorde i alla fall barnen och mitt i skapandet dök Minibatman upp och fick leka konstnär han med!

Efter käket blev det utgång och de små lekte med farmor medan jag och Lillen handlade och Pappan fick röja upp röran efter middagen och få upp fläkten.

Sen satte det sedvanliga "ihopplockningskaoset" igång efter härliga glasstrutar (som mormor bjöd på). I vanlig ordning så blir Mammans små huliganer handlingsförlamade då farmodern vistas i huset vilket ledde till en massa tjafs och vidare till en undanryckt låda det hela slutade med en stackars bebis som stod på huvudet med blåa fläckar som följd.

Mamman blev rasande, farmodern smet undan och Pappan fick fixa kaoset!

Nu ger Mamman upp för idag och hoppas på nattlig sömn samt en smärtfri morgon!

Go och glad kexchoklad

Efter en lång förmiddag med en Mamma som lidit av alzheimer light, en RQ som både bakat muffins, blandat saft och fixat fruktsallad och en Dödis som varit med mormor på födelsedagsshopping så kom alla iväg till BVC för lillens ettårskoll (en månad för tidigt).

Lillen växer så det knakar på längden, men går fortfarande upp lite dåligt i vikt.

När det var avklarat for vi såklart till stranden, where else liksom. ;)

Men det uppstod ett litet pytteproblem då vi var framme... ÅSKA. Barnen var galna, tokiga och gick nära på bärsärkargång för att visa sin besvikelse. Mamman fick skäll, vädret fick skäll och somliga tyckte att de hellre kunde bli elektrifierade än att inte få bada.


Tack och lov kom de till sans (då Mamman fick ett mindre vulkanutbrott... ehrm) och vi for hem för att fika allt RQ fixat på gräsmattan i solskenet tillsammans med Minibatman och hans kära mor. =)


Dock blev hettan tillslut olidlig och när klockan närmade sej femsnåret for vi tillbaka de knappa två milen till stranden till barnens stora glädje!

När Mamman skulle parkera så började Systeryster att vifta vilt med armarna och göra stopptecken, slängde upp dörren på sin bil och fick mej att backa för att sen rusa fram framför bilen och titta. Mamman blev kallsvettig och tänkte att nu, nu har jag kört över glas och får punktering mitt i den lätt dementkaosartade dagen. Tack och lov så ville syster bara se till att Mamman inte körde över den stackars lilla snigeln som slemmade sej fram på gräset.




Det blev bad till älvornas dans på vattnet och 26 grader i luften. Ungarna var nöjda, förutom Lillen som inte fick bada (det var mycket kallare i vattnet idag), inte fick äta sand, inte fick nypa sin moster i ansiktet, inte fick dra Mamman i håret och absolut inte fick stoppa stenar i munnen.

Efter VM i sandslottsbygge och snorkling delade en glad Minibatman med sej av sin goda vinst som han vann på Liseberg i lördags och ingen i Mammans familj tackar nej till kexchoklad. "Go å gla, kexchoklad" är ett stående uttryck hemma hos Mamman och hennes telningar! =) (Den lilla bilden har jag lånat från hans far.)

Två sorters människor

Det finns två saker här i världen som jag inte tål, två sorters människor kanske jag borde skriva - De som ger sej på barn på olika sätt och de som skadar djur.

Igår, då vi var på stranden, var det två grabbar uppe från hotellet där och badade. En av dem gav sej upp på den gamla "hoppbryggan" där en fiskmås har sitt bo. Jag såg från stranden hur måsen flera gånger störtdök mot killen och jag såg hur han plockade upp något ur boet och sen kastade ut det i vattnet samtidigt som han skrek "Här har du ditt ägg måsjävel".

Min dotter var galen och hade förmodligen klöst ögonen ur honom om jag inte hindrat henne. Jag var ilsken så det kokade inombords, men kände att jag inte kunde starta krig mot dessa tonårsgrabbar även om jag ville säga dem ett och annat väl valt ord.

Jag förstår ju att det måste ha varit ett så kallat "rötägg" som måsen ruvade på då ungarna borde vara ute ur boet vid den här tiden, men man gör ändå INTE så...


Idag då vi kom till stranden så låg det sönderklämda ägget i strandkanten och guppade. Ilskan blåste åter upp, speciellt hos dottern som helst ville stega upp till hotellet och säga gossarna ett och annat.

Förmodligen så hade hon lyckats trycka ner dem i skoskaften med sina ord, om jag tillåtit henne, för är det något den damen kan så är det att använda språket som vapen!

Skorpioner till frukost

"Mamma?"
"Jaaa"
"Jag vill ha skorpinjon"
"Skorpion? Nej, det kan vi ju inte skaffa, de är farliga djur."
"NEJ, en skorpinjon vill jag ju ha, att äta..."
"Ska du äta en skorpion?"
"NEJ en SKORPIIINJON sa jag ju"
"Okej? Hur vill du ha den då?
"Med smör på"
"Ehhh... jaha? En skorpinjon alltså?"
"JA!"
"Mamma, hon menar ju en skorpa förstår du väl!"
"Jaha, en skorpa?"
"Jaaa, en skorpinjon!"

Förvirrad?

Går man upp sex på morgonen och börjar med att betala räkningar och städa så får man kanske räkna med att man lider av tillfällig sinnesförvirring under en kort period...

Dammsuga samma yta tre gånger, blanda ihop räkningarna och göra dubbla vällingflaskor till en av ungarna...

Nu börjar jag bli tjatig... ;)

Antar att ni, kära läsare, börjar drabbas av deja vù när ni besöker min blogg, men det är faktiskt nya inlägg och nytagna bilder varje dag. =)

Sommarlov, solen skiner... Pyjamasparty fram till lunch och sen stranden för hela slanten. Livet står stilla, klockan är bortglömd. Livet är lugnt!

Sova middag till skvalpet av vågorna, kan livet vara mer underbart? På en alldeles egen strand dessutom. Jag började nästan fundera på om alla människor blivit fryslortar då luften höll 26 grader idag och vattnet var strax över 20 grader... Det visade sej att folk faktiskt jobbar, stranden fylldes snabbt då klockan slog fem.

Mamman passade på att fotografera naturen medan Liten sov och de andra fem förnöjt plaskade runt i vattnet...

Idag var det tillräckligt varmt för Lillemans utomhusbadpremiär! Gissa om han njöt? Vattnet höll till och med en såpass behaglig temperatur så att Mamma la valross slängde sej i utan att blinka! ;)

Det enda ovanliga som hänt idag är att min lilla dotter bestämt hävdar att hon har pungkulor! En gång, i en annan tid, så skulle jag tro att folk skämtade om de kom och sa att deras tvååriga flicka pratar om pungkulor, men växer man upp med en skock brorsor så...

"Mamma... Mamma... MAMMA!" kom Lillan in i köket och skrek denna morgon...
"Mmmm, vad vill du sötnos?"
"Jag har ont."
"Oj, var har du ont då vännen?"
"I mina pungkulor..."
"Men, du har ju inte några pungkulor? Det är bara pojkar som har det." pungkulor, tjejen måste ha fått solsting, tänkte Mamman för sej själv.
"NEJ, jag har det och dom gör ONT!" hävdade hon med en bestämd min och arga blicken.
"Okej? Var sitter dina pungkulor då?" undrade Mamman fundersamt, det är ju bra att veta var man ska blåsa...
"Här" Lillan pekar med båda händerna uppe på huvudet, "här sitter dom, inuti min hjärna förstår du väl?"
"Jaha, okej." sa Mamman och blåste lite innan Snufflan glatt travade tillbaka ut i vardagsrummet.

I livets begynnelse

Tidigare ikväll, då Mamman stod på alla fyra i sängen (och inga sådana tankar nu tack!) med ett litet barn som bet på mina fötter och försökte DAMMSUGA bort ett ton grus, så kom hon att tänka på hur mycket livet förändras efter man fått barn.

Innan Mamman blev en mamma så hade hon ett tomrum inom sej, fast det visste hon såklart inte för än efter hon fått barn. Hon visste inte heller hur sant ordspråket "Den dagen man beslutar att skaffa barn är samma dag som man bestämmer sej för att bära sitt hjärta på utsidan av kroppen för resten av sitt liv." var. Hon visste inte hur sårbar man blir, även om hon visste att man blir mer sårbar... Men nu vet hon, nu är tomrummet fyllt och hjärtat sitter utanpå kroppen, blottat och sårbart.

Inte visste Mamman att man skulle behöva dammsuga sängen varje vecka, inte visste hon att man kunde behöva amma på alla fyra, vagga vagnar med fötterna, byta blöja på de mest underliga ställen, vara expert på förhandlingsteknik och dinosaurier.

Men nu vet Mamman hur man underhåller en tvååring med en nyckelknippa i en timme, hon vet att det är smidigare att duka åt osynliga Oliver än att låta bli. Hon pillar upp legobitar ur varje vinkel och vrå istället för att dammsuga upp dem, hon har överlevt på fyra timmars sömn per natt (i genomsnitt) i tretton år och anser att hon fått sovmorgon om hon får sova till sju.

Mamman vet att det bara är ännu en så kallad FAS som treåringen går igenom då hon dagligen kallas bajskorv och Mamman har slutat att använda uttrycket "Vad var det jag sa".

Utöver detta har Mamman upplevt de mest motstridiga känslor man kan ha.

För hur kan man vara så ARG på sitt lilla barn så att man har lust att skrika och slänga ungen i väggen samtidigt som man vill krama bort allt det arga och dumma som skapat situationen. Hur kan man älska någon så mycket?

Vad gjorde egentligen Mamman med sitt liv innan barnen kom? Det känns som om livet började för 13 år sedan!

Ännu en dag i paradiset

Helt uppenbarligen så är det bara Mamman och hennes galna ungar som anser att man ska bo på stranden så fort solen lyser när det står sommar i almanackan oavsett temperatur i luften. =) Men inte klagar någon, det är underbart att vara på stranden utan annat sällskap än en och annan trollslända...



Ungarna njuter av vattnet och Mamman av lugnet och utsikten...

Tusen inlägg senare

Idag är det jubileum här på min blogg. ;) Detta, mitt tusende inlägg sen starten, skrivs på en söndagsmorgon precis som mitt allra första inlägg.

Dagens frukost var ovanligt lugn, till att börja med. Jag hann till och med fundera över hur min blogg utvecklats under dessa tusen inlägg...

I början var den väldigt anonym och handlade inte så mycket om vad vi gör i vardagen som den gör nu. Det är ju så att kreativiteten blir en annan då man ska skriva på ett personligt sätt UTAN att avslöja vem man är. Samtidigt är det kul att kunna visa upp bilder på mina älskade barn, vilket jag numera gör då jag släppt på anonymiteten en hel del. =)

Ungefär så långt hann jag i mina tankar innan min lilla krigarprinsessa äntrade köket rustad med sitt lasersvärd, laddat med lava och egenkomponerade ljudeffekter som kan göra vilket sciencefictionsfreak som helst grön av avund. Det märks att hon växer upp tätt ihop med sina bröder. ;) Antar att hon, likt sin mor, kommer att hålla sej till trädklättring och tuffare lekar än de andra tjejerna framöver.


Nu tusen inlägg senare är livet sej ganska likt. Men istället för nästan-tonårs-trots handlar det nu om tonårstrots på riktigt, skillnaden är dock hårfin! Lillen är snart ett helt år och inte lika krävande på amningsfronten längre, däremot är han mycket rörlig och tar nog snart sitt första steg! Dessutom funkar han som en levande dammsugare... =)

En sak har dock inte förändrats det minsta:

Hoppas att jag orkar hålla bloggen igång och dela av mej av mitt för det mesta ensamstående liv med bebis, förskole(dagis)barn och skolbarn. Detta kaos som jag älskar av hela mitt hjärta och aldrig någonsin vill byta ut... Inte mot allt lugn eller guld i helaste vidaste universum! ;-)

Vem snor min spade nu?

Tystnad, lugnt och stilla. Sitter på balkongen med lilldatorn och en liten cider. Mitt enda sällskap är en död blomma. Funderar... Fryser lite, huttrar till i vindbrisen som snabbt seglar förbi.

Vad har det blivit av sommaren? Visst är det soligt, solen värmer, men varför dessa kalla vindar hela dagarna? Betonggolvet under mina fötter är kallt, tegelväggen intill mej likaså. Ingen kvardröjande solvärme har lagrats i stenen.

Jag har väntat och längtat efter värme och långa dagar i solen på stranden, med pannkakor och saft i kylväskan bredvid. Jag behöver solen, jag behöver värmen. Detta tunga sömniga täcke som likt en dimma legat runt mitt huvud i månader nu måste väck innan jag blir galen. Mina barn behöver ha sin mor tillbaka!

Vem ska sno min spade och slå mej med en stege i huvudet nu?

Allt brunt är bajs, eller?

Idag är ingen vanlig dag...

...för idag är Dödis födelsedag... Hurra, hurra, hurra!

Idag fyller världens bästaste största brorsan 11 år! Han är nöjd med dagen hittills trots att han inte får ett enda besök. Han har fått lego, mP4-spelare och ett gormittiägg nu på morgonen av oss. Ikväll kommer förhoppningsvis en överraskning till. Av Minibatman och hans familj fick han lite pengar och ska dessutom få åka med till Skara Sommarland framöver. Mormor ska ta med honom till stora staden och köpa kläder på måndag.

Förra helgen fick han fiskeutrustning av sin pappa och hans farföräldrar ska ta med honom ut och handla någon helg snart.

Sen vill han ha bowlingkalas framöver, vi får väl se hur det går med det... =)

Med mer än 26000 ord...

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord, så här får ni midsommarafton serverad i mer än 26000 ord! =)

Efter allt jäktande på förmiddagen (jag blev faktiskt färdig med tvätten) så började vi firandet på Von Echstedtska gården i Kila.

Det allra första vi gjorde där var att besöka utställningen "Fåfängt och Förgängligt", där Mona Strand ställde ut hattar och Ludvig Löfgren visade upp sina glasalster.

Sen vandrade vi runt på gården ett tag. Vi besökte naturligtvis det omtalade dasset...

Barnen fiskade i "dammen".

Sen dansade Snufflan, Snotti och Minibatman runt stången...

...medan Puddeludding relalalaxade på picnic-filten...

...och Godingen slött tittade på alla människor som skuttade runt och sjöng! (De stora barnen har blivit experter på att undvika kameran... Konstigt?)

Därefter gick färden vidare ut i skogen till kära mor och far.

Eftersom jag har ett välbevarat barnasinne så skippade jag både nubben...

...och den vedervärdiga sillen.

Jag höll mej helt enkelt till den goda maten som serverades till ALLA barn! =)

Efterrätten fick däremot alla smaka!

Är det midsommarafton så måste man naturligtvis ta ett sent kvällsdopp nere i sjön...

Gosa med mormor när man är kall är mysigt!

Sov Gott där ute! =)