Byggentrepenörer eller kemister?

Klockan blev tio denna förmiddag och Lilleman ville sova. Småbarnen tittade på Mamman och konstaterade att hon var trötta Mamman idag. Således sa de till Mamman att hon kunde vila och tassade in på sitt rum och började skramla med legot.


Mamman låg i sängen och lyssnade på sina små änglar. Helt underbart snällt lekte de med varann så Mamman slumrade till, då ringde det. Mamman hann slumra till igen innan det var dags att torka en liten i rumpan. Mamman gav inte upp utan hamnade i halvslummer igen bara för att telefonen skulle ringa igen (det ringer ju aldrig annars). Mamman lade på luren och fick sen rusa och torka nästa unge i baken. I samma veva kom Snotti och frågade om de kunde få dega med leran och Mamman lät dem naturligtvis göra det då de lekt såp snällt, bara de höll sej i köket. (Mammans första misstag denna förmiddag)

Efter det tänkte Mamman ge upp, men la sej ner en sista gång och SOMNADE. (Mammans andra misstag denna förmiddag)

Plötsligt vaknade Mamman (efter tio minuter) utav tystnaden. Alla som har barn vet att tystnad jämställs med trubbel. Mamman lyssnade noooga, men hörde bara vattnet som rann. Vatten? GAH, Mamman undrade vad de små rackarna höll på med och tassade ut i köket.

Röran var fullkomlig! Vatten över golv, bord, stolar och upp på väggarna plus en enda stor klump med blöt lera.


Mamman behöll lugnet med en marginal på en ynka nanometer och förklarade att leran åker i soporna (de skulle ju bara se om det gick att lösa upp lera i vatten så att det blev färg att måla med) och sen fick de en svabb, en trasa och en (tom) skurhink. (Mamman fick ju trots allt skylla sej själv som lämnade dem obevakade i tio minuter!)

Medan de sanerade där så sanerade Mamman lillgrabben i baken (här i huset bor det en bunt skitungar ;) ) och sen gick hon tillbaka ut i köket, eller smög rättare sagt. På väg dit hördes tissel och tasse och "Mamma kommer bli arg!"

Och så rätt de hade, nanomillimetern räckte inte, Mamman exploderade! På golvet hade en halv tvålflaska pumpats ut! (Mer experiment, kanske skulle golvet bli renare med tvål än såpa för det blir ju vi).

Pojkarna använde sin nya supertaktik "Det var inte jag, det var HAN"!

Ungarna åkte ut i vardagsrummet för att leka med Lillebror medan Mamman försökte torka upp tvålen (prova så får ni se vad lätt det är, INTE) och plötsligt hörs en duns och ett skrik. Vid sådana tillfällen visas Mammans snabbhet och vighet från sin bästa sida, på blott tre kliv hade hon flugit genom lägenheten och hittade sin lille Bebis med näsblod liggandes på sin sexårige bror.

Efter tröst och bröst var Liten nöjd igen och Puddeludding fick berätta vad som hänt. Tack och lov så var det bara en olycka (Mamman oroade sej över att någon varit elak även om hon inte tror det egentligen).

När köket var städat var alla barn "skrikhungriga" och det blev "bråttommat" till lunch, barnen fick välja!

Och kan man äta fiskburgare så funkar väl fiskbullar i korvbröd också?

Den enda reaktionen på dagens kemiövningar blev en labil och explosiv mor!

Summa sumarum, mammans söner är bättre på byggen än kemi! (Än så länge i alla fall) =)