Så var det den där dagen igen...

Måndag... Slut på lovet... Underbart väder på utsidan. Det spritter i barnen av leklusta och benen längtar efter att cykla och springa. Inte konstigt att fem barn högljutt protesterar då de måste gå till skolan!

Måndag... Kaos... Spill och skrik härinne. Barnen är galna, kan inte sitta still. En tallrik... bang. Ett glas i kras. Barnen vill inte, de protesterar. Vill vara hemma.

Mamman står ut och tar ett djupt andetag. Klockan går och Mamman känner att tiden rinner iväg. Mamman vill inte stressa på sina små, inte säga skynda, gör fortare och gå.

Men tillslut är tålamodet ett minne blott! För när Mammans fyraåring lägger sej på golvet, sparkar, skriker och slåss, till synes utan anledning, då har Mamman fått nog!

Då blir hon ARG, ja som en varg.
Hon spottar och fräser,
tjuter och väser...

Sen går det över, barnen kommer utanför dörren.


I det vackra solskenet och med ackompanjemang av vårens glatt drillande fåglar hinner Mamman fråga vad det var som hände, hur killen känner sej. Vad han hade på hjärtat som var så svårt att få ut?

Väl framme skuttar de små in på sina avdelningar, glada i kroppen med sprittande ben. Mamman tar en promenad och lillen somnar i vagnen. Väl hemma är Mammans ilska som bortblåst! Troget står tvätt, disk och ett allmänt kaos och väntar på den moderliga handen som snart, alldeles strax, ska rätta till sin lilla värld!