Man brukar säga att "Delad glädje är dubbel glädje. Delad sorg är halv sorg". Idag har mina barn bevisat att delad smärta fortfarande gör lika ont!
Lillen har blivit en riktig akrobat när det gäller att klättra och i ett kort obevakat ögonblick tog han tag i ryggen på en stol (hur han kunde bli så lång förstår jag inte?) och ramlade baklänges med stolen över sej, pannan blev lite blå.
Solidariska som mina barn är så lyckades först Puddeludding, och strax därefter Snotti, att hoppa rakt in i överslafen på våningssängen med blåmärken i pannan som följd. Efter att ha tröstat och blåst blev jag naturligtvis nyfiken på hur de båda kunde slagit sej på samma sätt. De hade hängt ner ett täcke från överslafen och skulle sen hoppa genom det in på underslafen. Nåväl, nu gör de förhoppningsvis inte om det! =)
Bara tio minuter senare kom Snufflan med en stor bula i pannan och skrek. Naturligtvis frågade jag även henne vad som hänt (trodde att hon kanske inte lärt sej av brödernas misstag) och det visade sej att hon tänkt knuffa kusinen som flyttat på sej så att hon farit med huvudet före in i spjälsängen!
Minibatman (kusinen) ville naturligtvis inte vara värre han så i badet passade han på att knocka kranen med sin panna.
Dom tänker på varandra iallafall. :)
SvaraRaderaFick mig ett gott skratt i min misär här hemma.