"De årner säj"

"Mamma, hur gör du egentligen? Hur kan du bara tänka och säga att allt ordnar sej och sen gör det det? Hur gör man?"

"Jag vet inte vännen. Jag försöker bara tänka att allt måste gå. Och allt brukar ju lösa sej, eller hur?"

"För dej ja."

Hur lär man egentligen ett barn att "always look on the bright side of life nananananana..."?

Mamman försöker.

Mamman försöker vara glad över alla vaknätter med sjuka och gnälliga barn, hon är ju faktiskt glad över att få vara vaken, trösta och torka spy ibland för det innebär ju att hon är lycklig över att ha barn. Alla får inte uppleva den lyckan. Det är väl något att glädjas över? Förmånen att ha barn...

Mamman kånkar och bär sin tvätt trots värken i kroppen som kommer i skov, Mamman tvättar och är glad över att vi har några kläder att tvätta. Mamman är glad över att kunna känna smärta för det betyder ju att hon kan känna och att hon har en kropp som trots allt går att använda.

Mamman försöker alltid tänka på att det ALLTID finns någon som har det värre.

Naturligtvis gnäller Mamman ibland, man måste få gnälla, tänka och tycka. Här i Sverige har vi den rättigheten, att få tycka vad vi vill. Mamman är glad över att vara född i vårt land!