Ännu en bildkavalkad

Klockan har hunnit bli elva och nu sitter jag äntligen här. Idag har det varit fullt ös! Efter en seg morgon (för oss alla) och en förmiddag som tillbringats till en stor del i tvättstugan (av mej, killarna var ute och lekte i ett par timmar medan de små sov och RQ plöjde en bok) kom min mamma och Minibatman hit.

Vi gick på utflykt så nu bjuder jag återigen på en bildkavalkad.

Mamma hade med min gamla termos som jag fick när jag gick på lekis. Snacka nostalgitripp! Hade ingen som helst aning om att den termosen fortfarande fanns kvar.

Lilleman höll sej för en gångs skull vaken en del av utflykten till stora pulkabacken.

När vi kom fram till stora kullen och marknadsbodarna så tänkte jag att det här går ALDRIG, så mycket snö och ingen som varit där innan oss.

Men mamma och de fem större barnen kämpade sej upp i den meterdjupa snön och lyckades göra upp ett bra spår att åka i. Själv stannade jag på vägen nedanför med de två små och försökte fota lite medan solen febrilt försökte ta sej igenom molntäcket.

Nöden har ingen lag brukar man säga och när en bebis blir hungrig ja då är det bara att fixa fram mjölkdunken och mata, oavsett var, när och hur. Inte helt lätt ute, utan skydd i halv snöstorm. Skulle vara kul att veta hur det såg ut då jag stod där, böjd över vagnen som ett vindskydd med jackan uppknäppt och hängandes ut över vagnen och puppen utfälld till Lillen, eller, jag föredrar nog att inte veta hur det såg ut. =)

När jag matade lillgrabben passade Snufflis på att kravla runt lite i snön vid sidan om vägen.

Minibatman och Snotti kämpade med pulkorna uppför backen i det stora vita.

Detsamma gjorde Puddeluddingen. Man såg knappt var marken slutade och himlen tog vid där jag stod nedanför kullen.

Efter en stunds kämpande i backen letade vi upp en plats lite i lä och mormor bjöd alla barnen (och mej) på varm choklad, kakor och bananer.

Efter fikat hade Lillan bestämt att hon minsann också skulle åka pulka. Med en envishet och beslutsamhet (och en gnutta hjälp av mormor) kröp hon hela vägen upp och fick åka med storasyster. Lyckan var gjord!

Godingen somnade gott i vagnen så jag passade på att fota lite i omgivningarna. På den här bilden ser man "finkan" som jag skrivit lite om vid något tidigare tillfälle.

What comes up must come down. Lillan fick snålskjuts med mormor ner efter ett par åk.

När vi kom hem och jag sprang runt för att fylla elementen med blöta attiraljer och få alla rena kläder i rätt lådor så fixade Mammsen med sina supergoda pannkakor och plättar till kvällsmat. Dessutom diskade hon åt mej efteråt! (puss för det Mamma)

Godingen blev lite sugen på sylten när vi andra åt.

Tack mamma för en underbar dag. Det var så skönt med vuxet sällskap och lite hjälp här hemma. Älskar dej!