Mamman har genomlidit ännu en natt, en natt som började med att telefonen ringde och en bebis som gnällde.
Närmare elva igår kväll kikade Mamman på sin mobil för att se om det ramlat in några mess, men det hade det inte. Mamman bytte då om och slog ner sin vackra flodhästrumpa på dass, i precis samma sekund som kisstrålen bröt vattenytan började mobilen surra och fara runt på hyllan som en liten blå på ecstasy och i precis samma stund som Mamman får tag på den så slutar den, naturligtvis!
Och innan nu BP eller mitt sms målar upp en scen av Shannara snubblandes av toaletten och farandes runt efter mobilen i mörkret likt en skållad räv med byxorna vid fotknölarna inne i sina skönt vridna skallar så kan hon upplysa om att hon både torkade sej, spolade och drog upp byxorna innan hon snubblade iväg över dammsugaren (som alltid är mitt i vägen). ;)
Nåväl, Mamman ringde upp andra änden och fick veta att hon inte är nog elak nu för tiden. Hmm... Har hon gått och blivit snäll? Attans också, tur att det är House ikväll så att hon kan få lite inspiration då!
Mamman placerade den kraxigt hostande gnällspiken bredvid sej i sängen, fortfarande med luren i örat, och försökte i vanlig ordning lösa alla lillens bekymmer mammapuppemagi. Men hör och häpna, det hjälpte föga. Lillen totalratade puppen? Han bara låg där och ville INTE ha den. Han grymtade, han slog sej i pannan och vred underkroppen som en hal ål.
Mamman var fortfarande inne i sitt samtal och undrade förstrött hur hon tappat bort sin elakhet? Precis som det blev tyst i båda ändar så lade Lillen av en brakskit av en kaliber som kan få vilken man som helst att skämmas, det ekade till och med i sängfjädrarna, liksom sjöng i dem. Mamman, som likt sina ungar befinner sej i kiss- och bajsåldern, bröt ut i något sorts frustande gapskratt och försökte kväva sej i kudden. Visste ni för resten att man pruttar minst sjuttio gånger varje natt?
Nej Shannara, nu får du sluta. Sitter här och vrider mig (ungefär som lillen som... ja du vet, men det gör inte jag, iaf inte just nu;-)) i skrattsalvor.
SvaraRaderaHa, ha, ha för länken också. Nej jag menar tack för länken. Vilka tankar ledde till min blogg då... undrar bara oskyldigt;-)
Du är i en klass för sig:-)))))