Pustar ut och tar sats, drömmen om rikedomar

Fem minuters paus innan jag måste få ihop alla och få ut dem i bilen. Ryggen värker och hugger, kan knappt röra höger sida. Gått på värktabletter i två dygn och fattar inte varför jag har så ont. :(

Lillen sover, Snufflan somnade nyss, Pappa2 ligger i gästsängen och sover IGEN, Puddeludding står och tjatar om att han inget har att göra, de stora har äntligen, efter att hela dagen passerat börjat röja i sina hålor till rum och Snotti smyger runt och gör det ena buset efter det andra.

Själv har jag fått upp allt på golven, bäddat rent i ett par sängar, fått in alla rena kläder dit de ska och hittat alla kuddar och filtar som hör till soffan.

Ibland drömmer jag mej bort. Tänk vad enkelt livet skulle vara om man hade en hel massa pengar, ett stort hem och folk som städade åt en. Vad skönt det vore att inte behöva säga "Nej, mamma har inte pengar till det" eller "Nej tyvärr vi har inte råd" till ungarna och till folk som samlar in pengar till cancerfonder, bris och annat nyttigt som jag egentligen skulle vilja skänka pengar till.

Vad skönt det vore att slippa förklara för tanten med bössan eller personen i telefon att till och med en tjuga är för mycket att avvara ibland.

Jag har tur, mina barn kräver inte så kostsamma prylar och de blir till och med glada för paket med kläder i, men ibland ser jag besvikelsen i deras ögon fast de säger att det är okej och de tjatar aldrig i affären efter att jag sagt nej, ifrågasätter aldrig mitt beslut för de vet.

Jag är ändå så glad för att jag är rik på kärlek, kärleken jag får ge mina barn och kärleken jag får tillbaka och jag klagar inte. Jag har själv valt att leva på det här viset, men visst skulle inte ett par miljoner skada. ;)