Klick-klickandet fortsätter

Barnen lekte snällt i flera timmar och Mamman hade trevligt, när klockan närmade sej nio var det dags att starta bilen igen.

Mamman och Gubben gick ut medan K tog Lillen.

Nu hade bilarna smart nog parkerats nos mot nos, lika tätt som tidigare, så det var bara att öppna huvarna, koppla ihop och starta. Hur lätt som helst!

GAH... Shannara kommer drömma mardrömmar om klick-klickande inatt (om hon nu någonsin kommer i säng).

Bilen vägrade totalt, den tyckte minsann inte att den fick nog med kräm genom Gubbens klena kablar. Gubben fick helt sonika ringa till sin bror som fick sätta sej i sin bil och komma med tjockare kablar till min fisförnämt, bortskämda skrothög. Brodern och Gubben fixade det hela galant med de grövre sakerna. Ehrm...

Vid tio var jag hemma och försökte ta mej upp för trappan med hundra kilo bebis inklusive stolen på ena armen, en skrikande slingrande orm under andra armen, två kassar mat och en överpackad skötväska på kroppen och en gapande cementklump om vänsterbenet. Mitt i det hela kommer stora dottern ut i gången med telefonen.

Min stackars Syster1 ville tjata lite med mej, men hon fick nog hörselskador istället.

Snufflan somnade som en stock så fort vällingen nådde hennes läppar och småkillarna strax efter. Nu sover även de två stora och grannpojken som ska sova här inatt (hoppas jag).

Tänk vad man frivilligt går igenom för att kidsen ska få ha kul ett par timmar!