Ut i den piskande vinden som envetet snärtar små, sylvassa snöflingor ömsom i mitt ansikte och ömsom i vagnen ner till godingen. Försöker i blindo hitta en stigen som leder till vägen som leder till Puddeluddings avdelning nere på stora skolan. Alldeles för sen för att hämta hem busungarna från förskolan.
Varför blir man alltid lika sen oavsett hur gott om tid man har på sej?
För att ni ska förstå den största senhetsfaktorn då man har bebisar kommer här en förklaring. Blöjbyte!
Plocka upp bebisen ur vagnen, konstatera att han är genomvåt. Placera knytet på skötbordet och kräng av byxor och body. Av med blöjan, torka rent och få på en ny blöja. Leta reda på torra kläder. Tråckla ner ungen i ett par nya byxor och en jumper. Lyft upp barnet på armen.
Lägg barnet i babygymmet för att ta bort det våta ur vagnen. Vänd ryggen till och hör det välbekanta ljudet av en nästan tom ketchupflaska som kläms ihop. Vänta tills ljudet upprepats två till tre gånger. Lyft sen babyn och bär den försiktigt, likt något toxiskt avfall tillbaka till skötbordet.
Krångla av byxorna, fixa ett par tvättlappar. Upp med baken i vädret i typisk blöjbytarställning, torka. Hör hur det plaskar och strilar samtidigt som bebis lämnar ifrån sej ett härligt gurglande. Titta förvånat upp på väggen och se hur en kissfläck bildas tio centimeter högre upp.
Tryck ner barnets byxor mellan skötbord och vägg för att hindra kissen att rinna hela vägen ner på golvet. Få av den blöta jumpern, lyft barnet till närmaste säng, torka rent och få på den torra blöjan. Hitta torra kläder och knöla ner det lilla livet i dem. Placera sedan den nöjda varelsen i vagnen.
Förpassa dej in till skötbordet, få bort den blöta handduken och de blöta kläderna. Flytta ut bordet från väggen och konstatera att du var alldeles för långsam med att placera sparkbyxorna i glipan mellan bord och vägg.
Torka väggen och golvet samtidigt som du vaggar det numera skrikande barnet med ena foten. Titta på klockan och rusa upp i vild panik.
”Politiker är som blöjor. De behöver också bytas regelbundet och av samma skäl” //Oscar Levant
Tack! Tack för dina värmande ord i min blogg. Det är en resa och jag har som dig skrivit, eldat och skrivit igen för att återigen se pappret bli till ett eldrött hav av lågor.
SvaraRaderaDet kommer dröja innan jag avslöjar vem jag är, om jag ens någonsin gör det. Det i sig är inget mål för min blogg utan målet är att få distans, lugn och ro, om det går. Att få ut känslan av vad jag upplevt och upplever. Då känns det skönt att få en värmande kommentar från en okänd människa, mer värmande än från en man känner men som man inte släpper inanför murarna, innanför skalet.
Hoppas du får en fin höstdag med mycket glädje.