Efter en ganska upp- och nervänd dag med en tröttermamma vid rodret så beslöt jag mej för att ta med kidsen på mcDonalds efter ett par snabba ärenden uträttats.
Som vanligt bjöd bilturen på en mysig pratstund med de stora och små liven. Om inte bensin var så dyrt så skulle vi nog åka runt oftare.
Jag och barnen har ett lite udda nöje. Ibland när vi är på väg hem från var vi nu varit så vill vi inte kliva ur bilen än. Då tar vi en tur runt på massa småvägar. Vi åker rakt in någonstans och följer småvägar i kringelikrokar hit och dit och ser var vi hamnar. Under tiden så sitter vi och pratar om allt och inget. Magiska ögonblick för mammahjärtat som samlas i en guldask.
Ibland gör vi planerade utflykter dit vägen bär oss och fikar eller smaskar godis samtidigt som vi tömmer våra hjärnor på varandra eller sjunger med i ”Sweet Child of Mine” eller någon annan låt som alla gillar.
Ett infall, som till exempel en tripp till Borås djurpark, som innebär flera timmar i bilen och tidig morgon samt sen kväll är aldrig några bekymmer. Vi älskar att färdas på våra hjul och mina barn är så fruktansvärt skötsamma allt som oftast så jag lätt kan göra sådana här utflykter ensam med ungarna utan rädsla för att något ska hända.
Trots att jag älskar mina rutiner här hemma och vårdar dem ömt så älskar jag spontaniteten som jag och grynen har. Får vi ett infall så kör vi på det, våra rutiner är så enkla så att de är applicerbara på de flesta situationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar