Helt galet sjukt... VEM sätter liksom högklackat på en treåring? Nu menar jag alltså på allvar, på riktigt, inte på maskerad eller en variant där både flickor och pojkar springer runt i mammas skor... *klapper, klapper, klapper* (klicka här)
Och man kan ju faktiskt inte skylla på att barnet vill. Barn vill en massa olika saker och vi vuxna ska vara där och styra och välja vad som är bäst för våra barn så att de växer upp till sunda, respektabla invånare.
Det kan man ju i och för sej bli i högklackat med, men fötterna lär ju ta stryk.
Förmodligen borde jag ligga och sova nu eller få lite kvällsmat i magen. Men när jag ligger ner så får jag ingen luft... Så här sitter jag och fyller min blogg med meningslösheter som ingen enda själ är intresserad av att läsa.
Kom just på en stor fördel med högklackat på småbarn. De kan inte smita någonstans!
Tänk er själva vad bra att slippa koppla lilla Ellen, Anna eller Alma. På med ett par skor, ju högre klackar desto bättre. Försöker de rymma så snubblar de, springer sakta eller hörs på en mils avstånd. Perfekt! Undrar om det finns högklackat till min Snuffla? Gärna då med steppklackar på så hon hörs riktigt väl då hon stapplar runt på köpcentrat i stora staden.
Gissa varför inte jag äger ett enda par skor med klackar? =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar