Gratis motion

Efter en natt med några få uppvak för amning av snörvlig bebis (det är imponerande vilken änglalik pojke jag har begåvats med) så skuttar jag upp med klockan... ÄNTLIGEN dags att få tvätta!!! Tvättstugan brann förra onsdagen, på torsdag sa besiktningsmannen att det skulle ta en vecka att fixa tvättstugan så jag var smart och skyndade mej att boka morgonens tid redan då! Tanterna i andra huset fick veta vid ett senare tillfälle att på torsdag den första oktober kunde man få tvätta och snabbt fylldes tiderna på för hela helgen.

Jag var duktig och sorterade mina tvättar redan igår kväll och fyllde mina fyra tvättkorgar. Med tanke på att jag hade sex maskiner redan för en vecka sen så var det inte så farligt, bara elva maskiner och en omgång mattor att köra. Tur att jag fått tvätta lite hemma hos mina päron, eller ska man vara sanningsenlig så är det faktiskt mamma som tvättat åt mej. Tack mammsen!

Jaja, sagt och gjort... Bäddar ner Godingen i vagnen och lyckas krångla på Snotti och Snufflan kläder (de andra tre klarar sej tack och lov uppe i lägenheten). Baxar ner vagnen för tre trappor, upp igen och möter Snotti i trappan, ner med en tvättkorg i varje näve (stora, runda med handtag på från IKEA), upp igen för att hämta tvättmedlet och Snufflan och ner. Ut med allt genom dörren, tvättmedlet under vagnen, en korg i varje hand och vagnen puttandes framför mej, de självgående barnen springandes runt och överallt...

Tar mej över gårdsplanen och parkeringen och sen kommer nästa etapp då allt ska ner för den yttre källartrappen i huset bredvid. Börjar med tvättkorgarna och parkerar dem innanför dörren i cykelförrådet, upp och tar Snotti och Snufflan i varsin hand för att hjälpa dem ner (helt otroligt att båda barnen stod vid trappan och väntade, undrens tid är inte förbi uppenbarligen), upp igen för att balansera ner med vagnen. Med tanke på att jag har en sån underbart stor vagn från nittiotalet så är det inte helt lätt att göra en nittiograderssväng med två hjul fortfarande i trappan för att ta sej in genom en källardörr som har typ två centimeter till godo för vagnens bredd.

Parkerar vagnen och byter till tvättkorgarna igen för att förflytta mej den sista korta biten in genom två dörrar till själva målet, tvättstugan! Barnen springer före och tvärstannar i sista dörröppningen med uppspärrade ögon...

Ah, tänker jag, har tvättstugan blivit så fin efter att ha varit sunkig med mögelfläckar på väggarna och flagnande färg sen jag flyttade hit, kanske var bra med en liten brand. Då jag kommer fram till tvättstugans dörr stannar jag med och börjar skratta ett hysteriskt galet skratt... Jag blir galen, på riktigt... Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Vad hade jag egentligen räknat med? Med tanke på att jag fick vänta från april till slutet av september för att få ett läckande element fixat så borde jag ha insett att de inte kunde infria sitt löfte... Synen som möter mej är ett slagfält av färgburkar, säckklädda tvättmaskiner och skarp färglukt. Men de har ju i alla fall börjat!

Lyckades med mycket möda och stort besvär förpassa mej till hemmets "lugna" vrå igen...

Nu sitter jag här och luften har gått ur mej efter denna utflykt, frukost, disk, badning av två barn och att efter tvåtusen påminnelser fått stora grabben att packa med sej gympakläder till skolan.

Just ja, min larv förpuppades igår och kläcktes i morse som en DÖDSKALLE enligt honom själv... Försökte få honom att inse att "Rocker", "Rocker kid", "Coolingen" eller något liknande var mer passande, men han har bestämt sej! Så numera har jag alltså en RockingQueen, en Dödskalle, en Puddeludding, en Snotti, en Snuffla och en Goding! =)

"Att göra en människa galen är lätt.
Tag ifrån honom allt.
Titta så konstigt han bär sej åt."

/Claes Andersson (från boken Kärlek och Uppror)