Idag var det dags för efterkoll på mvc, 10 veckor har gått sen jag lyckades klämma ur mej mitt lilla troll. Det är fascinerande hur fort tiden verkar gå så fort man har det lilla livet på utsidan av livmodern. Hela graviditeten består av väntan och en önskan om att tiden ska snabba på, men så fort knytet dragit sitt första andetag så verkar dygnets timmar plötsligt snurra på i allt snabbare takt.
Snart så sitter man där med en liten Tweenie, alla dessa nya ord och påfund som hela tiden ploppar upp... En Tweenie är alltså ett barn i åldern åtta till tolv år som beter sej som en tonåring. Gjorde man det då jag var i den åldern? Vad jag minns så lekte vi fortfarande med barbie när vi gick i sexan, i alla fall vissa av oss... Och vi gjorde det nog i smyg om jag inte missminner mej. Men vi satt inte bänkande framför en dator varje ledig stund eller med en mobil eller ett ds klistrat i näven. Fast å andra sidan hade vi ett 8-bits nintendo som slets flitigt och ett Donkey Kong jr som nog måste räknas som förfader till ds. Dessutom sitter var och varannan unge och bloggar fick jag veta häromdagen, men vari ligger det konstiga i det? Skrev inte vi dagbok när vi var små kanske?
Fast vi var ute mycket mer. Det har jag läst! Men om jag tänker efter så är mina barn också ute, varenda dag, och de vet hur man leker med pinnar och annat kul som man hittar på marken, de vet hur man plockar svamp och älskar att gunga.
Är verkligen skillnaden så stor på generationerna egentligen? Jag tycker att den enda skillnaden på mej då jag var tolv och på min dotter var att jag var mycket blygare och inte riktigt lika kaxig. Kanske ligger skillnaden mer i det geografiska. Det kanske är så att det är större skillnad från en generation till en annan på de barn som växer upp i staden än på de som har sin uppväxt i en mer lantlig miljö?
Eller kan det vara så att min generation som nu ska uppfostra nästa gäng ungar skyler över sina fel och brister? Att de glömmer bort hur de själva var i den åldern och tillskriver sej en sorts lugnare status?
Får man tro på allt som min Molla berättade så var ungdomarna precis likadana då hon växte upp som de är nu bara det att man gör på lite olika sätt. Barnen och ungdomarna vill ju göra det som chockar föräldrarna mest så de måste ju hitta på något värre sätt att revoltera på än det vi själva gjorde i samma ålder. För revolterar gott folk, det gör ALLA barn mer eller mindre!
Mitt mål är att finnas där för mina barn. Att vara tråkiga mamman som förbjuder OCH att vara mamman som man vågar anförtro sin första kärlek åt. Jag vill vara en ordentlig förälder samtidigt som jag vill vara mamman som är kompis... Om det visar sej vara helt omöjligt att kombinera så måste jag dock välja att vara tråkiga mamman för mina barns bästa!
”Ibland ser man inte skogen för alla träd.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar