Ingen snigel på ögat, men ett öga i näsan

När en treåring kommer hem från förskolan med en egenhändigt ihopknåpad katt kan hon sätta den på en hylla som en fin prydnad eller så kan hon gömma sej i ett hörn med den, peta loss ett öga och sedan stoppa upp det i näsan.

Treåringen i det Shannarianska hemmet valde det senare alternativet vilket ledde till en rad händelser...

Prio ett blev att lugna det panikslagna barnet och instruera elvaåringen till att ta hand om ettåringen.

Mamman placerade sedan dottern på köksbordet, fick fram en ficklampa att lysa med och en pincett att spärra upp näsborren lite med och långt, långt upp i näsan (på väg ner mot svalget) satt ögat som hade större diameter än dotterns näsborre (hur sjutton fick hon in det där?). Efter den kollen konstaterade Mamman att hon inte kunde avhjälpa problemet själv utan att riskera att förvärra läget.

Därefter följde flera frustrerande telefonsamtal för Mamman samtidigt som hon fortsatte att lugna dottern som hade aningens svårt att andas.

Först försökte Mamman få tag på Pappan i en lur medan hon stod i kö hos sjukvårdsrådgivningen i den andra luren. Pappans telefon gick inte att nå och kön hos rådgivningen var ovanligt kort.

Samtalet gick lite såhär

"Välkommen till sjukvårdsrådgivningen, du talar med syster I. Vad är problemet?"
"Jo, min treåriga dotter har petat upp ett leksaksöga i sin högra näsborre."
"Sitter den högt upp?"
"Ja"
"Du kan försöka att göra den så kallade "föräldrakyssen", den brukar fungera i sådana här lägen."
"Vad sa du?"
"Du sätter dej i soffan med dottern på rygg i ditt knä, håller för den friska näsborren, sätter din mun runt dotterns mun och blåser en snabb luftstöt så kan det lossna."
"Nja, det vill jag inte göra. Det känns inte riktigt bra för mej och jag tror inte dottern skulle låta mej göra det utan att hon hålls fast av ett fotbollslag."
"Men vänta, klockan är ju inte fem ännu, varför ringer du hit? Vårdcentralerna har öppet till fem. Ring dit istället."
"Eh, okej, det visste jag inte. Jag ringer dit då. Tack och hej!"
"Hejdå"

Efter en titt på Eniro så ringde Mamman samtal nummer två samtidigt som hon skickade ett sms till Pappan och tog ut kycklingarna ur ugnen.

Hos vårdcentralen möttes hon av en telefonsvarare som informerade om att telefontiden var slut klockan fjorton och därefter hänvisades man att ringa sjukvårdsrådgivningen på nummer 1177.

Ytterligare ett telefonsamtal till 1177, ytterligare en stund i telefonkö.

"Hej, du talar med syster M på sjukvårdsrådgivningen. Vad gäller det?"
"Jo, jag ringde för en kort stund sen om min dotter som har petat upp ett öga i sin näsa och hänvisades då till att prova "föräldrakyssen" och..."
"Nej, nej, gör INGENTING. Peta inte, blås inte, låt det vara så att en läkare får titta på det."
"Jag har inte gjort något, men på vårdcentralen fanns bara en telefonsvarare som hänvisade mej att ringa hit efter fjorton."
"VA? Är du säker?"
"Ja och tyvärr så kommer man direkt till den så jag kan ju inte låta det ringa och ringa tills någon svarar av ren irritation."
"Haha. Jag ska prova att få tag på dem "bakvägen", häng kvar!"
"Ja visst."
"Hallå, är du kvar?"
"Ja"
"De sa att du skulle skynda dej att komma ner så tittar de på tjejen."
"Tack så mycket!"

Mamman tog med sin lätt skärrade lilla dotter till vårdcentralen samtidigt som hon ringde upp den stora dottern och förklarade att hon inte kunde stå kvar på busshållsplatsen och babbla i en halvtimme då hon kom hem utan hon behövde skynda sej hem till elvaåringen som var ensam med de andra tre gossarna.

Väl på vårdcentralen så kom den underbara kvinnliga doktorn som jobbar här nere insvepandes i rummet och vände sej direkt till min dotter och förklarade vad hon skulle göra, hur det skulle kännas (obehagligt, men inte ont) och att hon skulle göra ett försök. Om det inte lyckades så skulle vi få gå hem och packa ihop oss för en tur till stora staden. Jag har en mycket stor respekt för människor som pratar till barnen och inte över deras huvuden, att hon sedan förklarade på ett enkelt och tydligt sätt gjorde saken än bättre.

Liggandes på en brits med sammanbiten min och ett stadigt grepp om Mammans hand fick dottern ögat uttaget. En rysning for genom hennes kropp och en tår rullade tyst ner för hennes kind under tiden, men hon sa inget. Efteråt fick hon massor av beröm av både läkaren, de två sköterskorna och Mamman. Dessutom hittade en låda med småsaker fram och tösen fick sej en liten bamseväska och ett Hello Kitty skrivset.

Mamman pustade ut (vem vill skrapa rutor utan isskrapa och packa in sex ungar i bilen för att tillbringa timmar på akuten där man kommer anses att vara det mest lågprioriterade fallet liksom?) och väl hemma igen så fick de helgrillade kycklingarna sällskap av pulvermos eftersom barnen börjat klättra på väggarna av hunger. ;)

Sen fortsatte kvällen med stopp i avloppet, duschvattnet rann ut på golvet då Mamman duschade och vattnet i toastolen nådde upp till kanten. Det var den dammsugningen och diskningen det (skönt att slippa ;) ). Jag sa ju det, straffet för en meningslös förmiddag! =) Och Pappan ja, han får banne mej köpa sej en ny telefon som FUNGERAR! Hör du det? ;)

Nu kommer bakslaget!

En halv dag har passerat och Mamman funderar på vad sjutton hon lyckats åstadkomma. Hon har INTE dammsugat, INTE diskat, INTE bäddat, INTE tvättat... Hon har nog inte gjort något alls... Och det har varit sååå skönt! ;)

Mamman har spelat dator (när Lillen sov), pratat i telefon med både syster, faster och kompis... Mamman har suttit rätt upp och ner och bara varit ett slappo! =)

Dock har Mamman lyckats stoppat in två kycklingar i ugnen och tagit en kort promenad med Lilleman i det kalla, men ack så vackra, vintervädret...

Nu kommer bakslaget! Bakslaget då hon ska hinna fixa mat, handla, dammsuga, diska, förhöra läxor, underhålla ungar och diverse annat på halva tiden... Hmm...

Inte konstigt att grabben kollade på morsan som om hon vore ett ufo

Min dag startade redan då klockan precis passerat midnatt. Först vaknade Lillen, strax därpå kröp treåringen ner i min säng och ytterligare en halvtimme senare låg femåringen på mina ben. Det blir åtminstone varmt och skönt, vilket man inte kan påstå att lägenheten är för närvarande, men ajaj vad jag sover obekvämt med min onda kropp då jag inte kan vända mej var femte minut. Precis då jag somnat så klev tonåringen upp, KVART ÖVER FEM!!! Jag försökte skicka henne i säng, men det var lönlöst eftersom ytterligare en klocka började spela vid halvsex. *gäsp*

Samtidigt som solen mödosamt försökte visa sitt härliga anlete så försökte barnen riva huset. Välkommen måndag, sej hej till kaosfamiljen som återuppstått. ;)

En mycket trevlig upplevelse var det att slänga soporna på väg till skolorna också (Mamman som redan var trött och irriterad innan exploderade nästan nu). Bostadsföretaget har haft någon här som skottat på morgonen! =( Trots det fick jag stövlarna fulla i snö då vallen nådde mej till knäna.

Tack och lov bjöd den halvtimmeslånga promenaden med Lilleman på en hel del vackra motiv att vila ögonen på! Tyvärr dog batteriet i kameran, men jag hann lugna mitt sinne i alla fall! =)

När jag och Lillen kommit hem så sprang han direkt till köket och ville ha sin vällingflaska. Jag gjorde välling och gav honom, han sprang till sängen och jag lyfte i honom.

Efter en liten stund ropade han från sängen:

"Mamma mammam mammammammamma"
"Jaja, Mamma kommer goding"
"Bäää bä, ouff, pappi" sa Lillen så fort Mamman dök upp inom synhåll så Mamman gick närmare för att se vad han ville. Ganska snabbt fångade Mammans näsa upp en alldeles vidrig stank som snabbt spred sej i rummet.

"Jaha, har du bajsat?" (dum fråga morsan, ehrm...)
"Bäää bääl, oush, PAPPI" upprepade grabben
"Pappa är inte här vännen, mamma får byta blöjan." svarade Mamma och lyfte barnet ur sängen. Barnet tittade på Mamman med äh-du-fattar-ju-ingenting-blicken och upprepade åter:

"Bäää bääl, oush, PAPPI"
"Om pappa ska byta din blöja så får du gå med skiten i vecka vännen." En kommentar som åter fick sonen att ge Mamman en skeptisk blick innan han pilade iväg och norpade en blöja, pekade på skötbordet och utstötte ett läte som kan liknas vid där... Kanske?

Då Mamman plockade av blöjan så visade det sej att grabben suttit ner och uträttat sina behov och de framtida familjejuvelerna var aningens, eh, hur ska man uttrycka det? Kladdiga?

Så fort Mamman rengjort underredet så körde Lillen ner näven, grabbade tag om paketet och sa med en nöjd suck "Pappi". Haha, Pappi betyder alltså Snopp och INTE Pappa... Inte konstigt att grabben kollade på morsan som om hon vore ett ufo!

Så fort solen hittat fram på himlen så var det dags för den att säga god natt. Jag blir tokig på dessa korta dagar, dessa iskalla dagar. Mamman vill gå i ide! ;)

Hej mitt vackra vita vinterland eller "frysa-häcken-av-sej-väder" om man så vill

Efter en slappomorgon så lyckades Mamman och barnen masa sej till köket för frukost då klockan närmade sej tio! Så fort det första adventsljuset tändes lade sej lugnet som ett täcke över hela skaran. Barnen satt stilla och samtalade med låga röster, tuggade med stängd mun och bad varandra skicka saker på ett mycket trevligt sätt. Det var som en helt annan värld...

Det konstaterades att jullovet börjar hela sex dagar före julafton i år (i vanliga fall är det två-tre dagar bara) och alla kom fram till att det skulle bli skönt att i lugn och ro hinna klä granen, göra julgodis med mormor och slå in klappar.

"Vad önskar alla sej i julklapp då? Vad önskar du dej Millie?" frågade trettonåringen. Den stora grabben svarade snabbt i hennes ställe:
"Pengar!"
"Nähä", sa Mamman "Av tomten får man inga pengar, det får man önska sej i födelsedagspresent!"
"Vad du är elak mamma!" svarade genast femåringen och spände ögonen i Mamman
"Men tomten kan ju inte gå runt och dela ut pengar till alla förstår du väl? Då skulle det ju inte bli några paket under granen."
"Meeeen, va dumt då..." funderade femåringen innan han sken upp som en sol och fortsatte "Men Jonte kan visst få pengar, ändå ju..."
"Jasså, hur då?"
"Låtsaspengar såklart!" utbrast femåringen och en millisekund senare brast de tre större barnen och Mamman ut i ett gapskratt tillsammans med femåringen som börjat visa framfötterna i humorbranschen.

Efter nästan en timme vid köksbordet kom Mamman på att hon skulle börjat tvätta vid sju på morgonen. Mamman slängde på sej jacka och skor (till och med Mamman insåg då hon tittade ut i snöstormen att foppatofflorna snällt fick stå kvar på hyllan om hon ville ha alla ben i kroppen i behåll ;) ), greppade tvättkorgarna och rusade ut, förlåt pulsade ut i ovädret. Snödrivorna som blåsts upp var halvmeterhöga på sina ställen och den yttre trappan ner i källaren var bara att glömma, den fanns liksom inte kvar!?

När klockan slog halvett så hade Lillen vaknat upp från sin middagslur och Mamman kom på den brillianta idén att gå ut i snön med alla barnen då hon ändå skulle till tvättstugan igen...

Inte helt smart, morsan! Verkade Lillen tycka där han smått chockad placerades där snödjupet var så lågt som möjligt.

Puddeludding och Snufflan hade inga skidor till sin stora besvikelse, men upptäckte snart att det gick lika bra att ta sej nedför backarna på fötterna...

Visserligen slutade det ofta i en vurpa, men frågan är om det funkat bättre på skidor?

Inga tårar, bara skratt. Konstigt att lite snö kan göra barn osårbara! ;)

Snöar det så måste man göra snöänglar! Snotti tyckte dock att det kunde snöat aningens mindre... "Jag vill ju inte bli levande begraven heller, fattaruväl!"

Tio minusgrader och massor av lätt snö, underbart härligt att kasta sej i, kasta runt och "simma" i tyckte kidsen...


Som sagt, en vurpa eller två blev det i backarna... =)

Efter mer än en timme ute så frös alla sju in, in till filtar, badkar och "läsa-bok-mys".

Nu ska Mamman säga God Natt efter den underbaraste helgen på länge. En helg med mys, goda dofter, sång, diskussioner, hjälp med städning och samvaro med alla barnen. En helg utan massa bråk (småkiv, ja, men det går liksom inte att undvika), utan att Mamman behövt slita ihjäl sej, utan att Mamman behövt ödsla energi på att bli arg, frustrerad och smått galen på sina älsklingar!

Varje kväll sedan mina stora var små så har jag sagt "Tänk vilken tur att just jag fick de allra bästa barnen på hela jorden! Bland miljoner flickor och pojkar så hamnade de allra finaste, raraste och underbaraste ungarna hos mej. Hur det gick till det vet jag inte, men jag är så glad att jag har er mina kärlekar!" till barnen då det är dags att sova. Och det är sant, varenda ord! =)

En dag, lite text, massor av bilder - Allt är relativt!

Ett konstaterande

Efter att Mamman och hela barnaskaran tillbringat förmiddagen med att få fram julsaker i lugnt tempo (iklädda nattkläder/myskläder och tofflor) så konstaterade en av de små att det finns väldigt få tomtar i det Shannarianska hemmet...





...och de har nog rätt! Det finns gott om prydnader, som ni ser ovan, men var är tomtarna? =)

Barnen i hemmet är bestämda och vet precis var varje sak ska vara, Mamman lyder i det här fallet barnen blint. Julen är barnens tid och Mammans hem är alldeles perfekt med glitter här och var, kulor på gångjärn och figurer över högt och lågt! =D


Ett kladdigt möte
















Så gott med lussekatter och mjölk till kvällsmat!

Hoppas att alla har haft en lika underbar dag som jag!

Världens längsta?

En lång snöig dag, förmodligen världens längsta som började redan halvsex.

Efter att ha skickat halva barnaskaran till skolan så hade Mamman och de små en lugn timme innan Lilleman somnade igen...

...och Mamman tog hjälp av städpatrullen till att städa köket, få upp staken och en tygtrasa med lite tomtar på i fönstret. Mamman slet som en liten blå, men i slutänden fick hon lov att fuska lite ändå. Bakom spisen hanns inte med, inte heller att stryka gardinen (men berätta inte det för Mammans kära mor ;) )

När klockan närmade sej ett och det slunkit ner lite "lunchmellis" i tre tomma magar så var det dags att bege sej åstad till barnskolan och affären.

Att klä en ettåring kan ibland bli en gnutta enerverande...

Först fångar man in barnet och trär en halsduk (fuskpolo) över huvudet på det, barnet smiter och drar av halsduken på tre millisekunder. Den proceduren upprepas tre gånger innan Mamman lyckas hålla kvar barnet i famnen.

Sen kommer steg två - Trassla ner en stel pinne i en vinteroverall.

Barnet blir plötsligt stelt, alla leder är låsta. Mamman sitter i skräddarställning mitt på golvet och försöker förgäves trä in det ena benet efter det andra i overallen. Tillslut lyckas hon få ner det ena benet, varpå barnet kastar sej bakåt och knockar Mamman på hakan. Inte en gång utan FYRA gånger upprepas det hela...

Skorna var en lätt match idag, men sen kom vi till vantarna... Efter tio minuter och otaliga upprepningar av att trä på vantarna och få fingrarna på rätt ställe (i tumvantar) om och om igen då Lillhuliganen hela tiden slet av sej den vanten Mamman trätt på med tänderna medan Mamman höll på med andra handen.

Efter en kvart var det bara mössan kvar och den kom inte på förrän ute i snöyran!

Kallt!

Efter att ha släpat hem fyra kassar mat så var det ingen av de fyra små liven som tyckte att Mamman behövde komma in och värma sej. I en hel timme travade Mamman fram och tillbaka medan Snufflan åkte kana i alperna...

...Godingen vandrade vasaloppet och...

...Bröderna Bus befann sej på en isvulkan där de hackade fram guld och diamanter. Mamman försökte få vara med, men råkade visst kliva rakt ut i ishavet och då frös hon ihjäl. Tack och lov så förde gossarna Mamman till upplivningsfläcken och hon fick sex nya liv att använda. (Hmmm... Vad då? Mycket tv-spel? Dator? Näää... Ehrm...)

Strax efter fyra serverade Mamman sin egen älsklingsmat - Lövbiffgryta med hela champinjoner, cous-cous och kalla grönsaker.

Därefter röjdes det i köket, dammsugades, torkades golv i lägenheten, plöjdes leksaker och värmdes upp en ugn.

Veckans Fredaxmys bestod nämligen i att baka pepparkakor. Sex ungar och en Mamma i ett litet kök, maximal trängsel runt köksbordet, sång, stoj, frustration och skratt i ett enda porlande sorl. Myyys, kärlek... Lycklig Mamma som har världens finaste och bästaste ungar!

Klicka för större bild

Nu är klockan halvtolv och Mamman har kört nonstop i arton timmar (Mamman tänkte att om hon ignorerar smärtan så försvinner den, gick sådär, haha). Lillen har precis vaknat till och Mamman ska krypa ner i sin stora varma säng tillsammans med honom och önska det omöjliga - Sovmorgon!